Nathan Shachar: Årets andra stora tågtragedi blir given valfråga i Spanien

En ny allvarlig tågolycka har skakat Spanien. På onsdagsmorgonen kolliderade ett höghastighetståg mellan Madrid och Sevilla med ett stillastående tåg från det privata bolaget Iryo på en sträcka söder om Toledo. Enligt uppgifter färdades det statliga Renfe-tåget i över 200 kilometer i timmen vid kollisionen.

Olyckan är den andra på kort tid på det spanska höghastighetsnätet. I januari omkom 46 personer i en urspårning i Andalusien, då nedsliten räls i kombination med extrem otur pekades ut som trolig orsak. Den här gången tyder mycket på att händelsen orsakades av allvarliga brister i trafikledningen, snarare än av infrastrukturens fysiska skick.

Händelseförloppet väcker frågor. Signalsystemet på sträckan hade krånglat under morgonen, och alla berörda tåg fick order om att stanna. Madrid–Sevilla-expressen stannade, men strax därefter gav trafikledningen på Atocha, Madrids centralstation, klartecken för fortsatt färd – trots att felet inte var åtgärdat och trots att andra tåg stod stilla på det enspåriga avsnittet. Resultatet blev en kollision med det stillastående Iryo-tåget i hög hastighet.

Nu riktas blickarna mot transportminister Óscar Puente, en av premiärminister Pedro Sánchez närmaste allierade. Puente har, liksom efter januariolyckan, avfärdat regeringens ansvar och lagt hela skulden på Adif, den statliga myndighet som ansvarar för järnvägsinfrastrukturen. Oppositionspartierna kräver ministerns avgång, men bedömare tvivlar på att Sánchez kommer att offra honom. En månad före valet skulle en avgång kunna tolkas som att regeringen tar på sig skulden för järnvägens allt sämre skick.

Olyckan sätter återigen ljuset på AVE, det spanska höghastighetssystem som annars brukar beskrivas som en framgångssaga. Med över 4 000 kilometer räls är det ett av världens största, och tekniken har exporterats till bland annat Saudiarabien, Vietnam och USA, där linjen Houston–Dallas byggs med spansk höghastighetsteknik. Den aktuella sträckan är den allra första AVE-linjen, invigd 1992 inför världsutställningen i Sevilla och olympiska spelen i Barcelona.

Nätet byggdes till stor del med EU-medel under en period då Spanien var unionens största mottagare av strukturstöd. Sedan dess har politiker med stor entusiasm invigt nya linjer och supertåg, men betydligt mindre resurser har gått till det dagliga underhållet. Under senare år har järnvägsmarknaden dessutom genomgått en omfattande avreglering. Allt fler privata aktörer – som Iryo, ett konsortium med italienska Trenitalia bland ägarna – har fått tillträde till spåren och konkurrerar nu med statliga Renfe om passagerarna.

Konsekvenserna börjar bli synliga. Enligt uppgifter har antalet incidenter på nätet tredubblats på kort tid, samtidigt som antalet avgångar och passagerare ökat stadigt. En anställd inom järnvägssektorn beskrev läget efter januariolyckan: passagerarvolymen har ökat med nära 70 procent sedan 2019, medan investeringarna per passagerare minskat med 30 procent. Bara 20 procent av regeringens järnvägspengar går till underhåll, resten till nyinvesteringar.

Siffrorna pekar på en obalans som nu blir allt svårare att bortse från. Medan det politiska etablissemanget gärna framhäver AVE som en symbol för det moderna Spanien, vittnar tågpersonalen om ett system som pressas hårt av både ökad trafik och eftersatt underhåll. Avregleringen har i sig inte orsakat olyckorna, men den har lett till fler tåg på spåren – och ställer samtidigt högre krav på en infrastruktur som inte hunnit anpassas.

Onsdagens krasch blir därmed en prövning för både regeringen och den spanska järnvägsmodellen. Frågan är inte bara vem som bär ansvaret för det som hände söder om Toledo, utan också om den politiska viljan att prioritera säkerhet framför prestige räcker till. Med valet bara en månad bort lär debatten bli både intensiv och obekväm för makthavarna i Madrid.