Christa Pikes första uttalande: Konstant smärta

Christa Pike, en 50-årig dödsdömd kvinna i den amerikanska delstaten Tennessee, överlevde en avrättning den 30 september i år. Hon injicerades två gånger med dödliga doser av ett läkemedel, men förblev vid liv. Därefter fördes hon till sjukhus med livshotande skador, och vaknade några dagar senare ”ensam, förvirrad och med smärta”, enligt hennes advokater.

– Det har inte gått ett ögonblick sedan den kvällen som jag inte har ont. Min kropp gör ont, mina armar gör ont, mina händer gör ont, min hals gör ont och jag har fortfarande svårt att prata, säger hon via sina advokater.

Pike dömdes 1996 för mordet på en jämnårig flicka. Hon var då 18 år och blev därmed den yngsta kvinnan i USA:s moderna historia att dömas till döden. Hon har genom åren överklagat domen flera gånger, men utan framgång, och har tillbringat mer än två decennier på Tennessees dödscell.

Vad som händer härnäst är oklart. Pikes advokater har vädjat till guvernör Bill Lee att omvandla dödsstraffet till livstids fängelse. Guvernören har samtidigt stoppat alla avrättningar i delstaten fram till årsskiftet i väntan på en oberoende utredning av det misslyckade avrättningsförsöket.

Men Lee, som är republikan, gav så sent som i torsdags inga tecken på att han planerar att ge henne nåd. Han sade att han tror att Pikes straff kommer att förbli detsamma, ”så länge inte domstolarna beslutar annorlunda”.

Pike själv uppger att hon återhämtar sig.

– Jag vet inte varför jag överlevde den natten, jag vet inte vad som händer härnäst. Nu försöker jag läka en dag i taget, säger hon i ett uttalande som citeras av amerikanska medier.

Det misslyckade avrättningsförsöket har väckt ny uppmärksamhet kring dödsstraffet i USA. Tennessee är en av de delstater som fortfarande verkställer avrättningar, och letal injektion är den vanligaste metoden. Men Pike är inte den första dödsdömda som överlever en avrättning. Liknande fall har inträffat i flera andra delstater och har lett till krav på att metoderna ses över.

Samtidigt visar opinionsundersökningar att stödet för dödsstraff har minskat i USA de senaste decennierna. Flera delstater har avskaffat straffet eller infört moratorium, och internationellt ses dödsstraffet alltmer som en kränkning av mänskliga rättigheter.

En central fråga nu är om ett nytt försök att avrätta Pike skulle vara tillåtet. Hennes advokater har redan anfört att ytterligare ett försök skulle strida mot det konstitutionella förbudet mot grymma och ovanliga straff. Om frågan prövas i domstol kan fallet skapa prejudikat och därmed påverka dödsstraffsystemet i hela landet.

Tennessee har under de senaste åren återupptagit avrättningar efter ett långt uppehåll. Precis som i andra delstater har myndigheterna haft svårt att få tag på de läkemedel som används vid injektionerna. Läkemedelstillverkare har i flera fall vägrat sälja sina produkter till fängelser, vilket har tvingat delstater att ta fram alternativa kombinationer av preparat. Kritiker menar att detta ökar risken för plågsamma och misslyckade avrättningar.

Pikes fall är också ovanligt eftersom hon är kvinna. Kvinnor utgör en mycket liten andel av de dödsdömda i USA, och avrättningar av kvinnor är sällsynta. Hennes överlevnad har därför fått internationell uppmärksamhet och stärkt opinionen mot dödsstraff.

Guvernörens beslut att pausa avrättningarna i Tennessee gäller fram till årsskiftet. Den oberoende utredningen ska granska vad som gick fel vid Pikes avrättning och avgöra hur delstaten ska gå vidare. Under tiden väntar flera andra dödsdömda i Tennessee på besked. Om utredningen visar att avrättningsmetoden är för osäker, kan hela delstatens system för dödsstraff ifrågasättas.

För Christa Pike handlar tillvaron just nu om att återhämta sig från både fysiska och psykiska skador. I uttalandet beskriver hon tiden efter uppvaknandet som kaotisk och smärtsam. Samtidigt pågår en juridisk kamp för att få hennes straff omvandlat. Men i nuläget finns inga tecken på att vare sig guvernören eller rättsväsendet är berett att ge henne nåd. Allt hänger i stället på den pågående utredningen och de domstolsprocesser som kan följa.