Skolkande politiker hotar Ukrainas framtid

Ukrainas parlament kämpar för sin funktionalitet samtidigt som landet befinner sig i en akut ekonomisk situation där 40 procent av BNP går till försvarsutgifter. Den pågående konflikten med Ryssland har gjort landet helt beroende av internationella lån och stöd för att hålla statsapparaten igång. Men de utländska pengarna kommer med strikta krav på reformer – krav som nu riskerar att inte uppfyllas på grund av ett allt mer dysfunktionellt parlament.

Efter flera misslyckade försök lyckades Verchovna Rada, Ukrainas högsta råd, den 28 maj äntligen anta flera av de lagändringar som EU krävt. Därmed öppnades vägen för att det lån på 970 miljarder kronor som unionen beslutat om ska kunna betalas ut. Men många andra lagförslag ligger fortfarande och väntar, däribland reformer som Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) begär för att frigöra ytterligare miljarder till det krigshärjade landet.

Svårigheterna att rösta igenom lagstiftning hotar nu inte bara statsapparatens finansiering utan även Ukrainas närmande till EU. Situationen har förvärrats under de senaste månaderna, och en del observatörer har börjat beskriva parlamentet som direkt dysfunktionellt.

För att en lag ska antas krävs en absolut majoritet av rösterna i Verchovna Rada. Det innebär att minst 226 av parlamentets 450 ledamöter måste vara på plats och rösta ja. Till skillnad från det system som nyligen uppmärksammades i Sverige finns ingen möjlighet för frånvarande ledamöter att på annat sätt registrera sina röster.

Kravet på absolut majoritet utgör en betydande utmaning i en kammare där frånvaron stadigt ökar och partidisciplinen faller. Situationen har förvärrats av flera samverkande faktorer som tillsammans skapar en parlamentarisk kris mitt under ett nationellt nödläge.

Vid valet 2019 fick president Volodymyr Zelenskyjs nybildade parti Folkets tjänare egen majoritet i parlamentet. Många av de som då valdes in hade ingen eller mycket liten politisk erfarenhet. De övriga mandaten är fördelade på ett antal småpartier, där inget enskilt parti har mer än 27 platser.

Men på grund av kriget har inga nya val kunnat genomföras, och nu, sju år senare, har flera parlamentariker tröttnat på sitt politiska uppdrag. Enligt Andrij Motovilovets, en av ledarna för Folkets tjänare, är ett 40-tal av partiets ledamöter beredda att överge sina platser. I mars varnade han för att det blir allt svårare att hålla ihop partigruppen.

Presidentens kansli har av historiska skäl länge haft stor makt i Ukraina. Under Zelenskyjs presidentskap utövades kontrollen över Folkets tjänares parlamentariker under lång tid av den tidigare stabschefen Andrij Jermak. Han styrde partigruppens närvarodisciplin genom hårt tryck, enligt statsvetaren Volodymyr Fesenko, chef för analysinstitutet Penta, i en kommentar till Kyiv Independent.

Men sedan Jermak lämnade sin post i november 2025, i kölvattnet av en korruptionsskandal, har skolket i parlamentet ökat markant. Stabschefens avgång skapade ett maktgap som tydligt påverkat ledamöternas disciplin.

De omfattande korruptionsutredningarna, som berör Ukrainas politiska ledarskikt, stärker inte moralen hos ledamöterna. Men många parlamentariker påverkas också på andra sätt. Tidigare kunde de själva ofta räkna med inofficiella förmåner, enligt källor, ibland i form av direkta kontantbetalningar.

Det så kallade kuvertsystemet, där partier systematiskt betalat för röster, har nu stoppats av rädsla för antikorruptionsmyndigheten. Detta har kraftigt minskat incitamentet för vissa ledamöter att dyka upp på jobbet, enligt Tetiana Shevchuk vid organisationen Anti-corruption action center.

Efter upprepade misslyckanden att få igenom de reformer som krävs för Ukrainas lån och stöd skrev EU:s utvidgningskommissionär Marta Kos i april ett brev till den ukrainske talmannen. I brevet underströk hon vikten av att reformerna genomförs. I maj har både Zelenskyj själv och den nye stabschefen Kyrylo Budanov hållit möten med parlamentets gruppledare, inklusive representanter från oppositionen, för att förklara vad som står på spel.

Några av de lagar som EU och IMF kräver, som skattehöjningar, är politiskt impopulära och inte något en politiker vinner röster på. Men konsekvenserna av fortsatt skolkning drabbar hela Ukraina. Utöver de lagar som akut måste antas väntar mer omfattande reformpaket på godkännande. Flera är centrala för att modernisera hela statsförvaltningen, däribland reformer av rättsväsendet – ett område som även EU följer noga.

Klara Lindström, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet och specialiserad på Ukrainas inrikespolitik och EU-närmande, förklarar betydelsen av dessa reformer. ”Ukraina har ingen tradition av starka offentliga institutioner. Därför är en förvaltningsreform så avgörande. Det kan låta tekniskt, men det handlar om att skapa självständiga myndigheter, till exempel genom transparenta rekryteringsförfaranden”, säger hon.

Det är dessutom ett sätt att förebygga korruption, menar Lindström – inte bara utreda den när den redan finns. Även parlamentets egna arbetssätt är i behov av modernisering, men också dessa reformer visar sig svåra att genomföra.

En stor majoritet av ukrainarna är ense om att nya val inte ska hållas så länge krigstillstånd råder. Detta innebär att landet är fast i en situation där parlamentet måste fungera trots alla utmaningar.

Verchovna Rada, som betyder ”Högsta rådet”, grundades 1991 i samband med Ukrainas självständighet. Parlamentet består av en kammare med 450 platser och en talman. På grund av Rysslands annektering av Krim och ockupation av Donbass 2014 står dessa regioners platser tomma.

Det styrande partiet Folkets tjänare har 229 platser och stöds av fyra småpartier. Oppositionen samlar 70 mandat, bland annat med partiet Europeisk solidaritet, som leds av förre presidenten Petro Porosjenko, och partiet Batkivsjtjyna under ledning av förre premiärministern Julia Tymosjenko. Därutöver finns ett antal mindre parlamentariska grupper.