Högre boräntor det nya normala: ”Framtiden är osäker”

Tiden med rekordbilliga lån är över. När Riksbanken i onsdags höjde styrräntan till två procent var det ytterligare ett steg bort från den period av extremt låga räntor som präglat den svenska bostadsmarknaden sedan mitten av 2010-talet. För den som tecknade sina första bolån runt 2015 är skillnaden påtaglig – då gick det i många fall att få boräntor kring en procent. De sju åren av nollränta, och till och med negativ ränta, är därmed ett avslutat kapitel.

Bankernas prognoser tyder nu på att bolåneräntorna kommer att ligga kvar på över tre procent de kommande åren, i vissa fall upp mot fyra. Robert Boije, chefsekonom på SBAB, räknar med att den genomsnittliga bolåneräntan framöver hamnar runt 3,5 till 4 procent, beroende på bindningstid.

Historiskt sett är dessa nivåer dock inte exceptionella. Under 2000-talet förekom boräntor på sex procent, och längre tillbaka har de legat över tio procent, med en kort period över tjugo. Som jämförelse låg den rörliga bolåneräntan i snitt på 3,2 procent och den med fem års bindningstid på 4,1 procent under perioden 1998–2025, enligt SBAB:s statistik.

För ett lån på två miljoner kronor innebär en procentenhet högre ränta en ökad månadskostnad på drygt en tusenlapp. För många hushåll blir det en kännbar utgiftsökning jämfört med de senaste årens låga ränteläge. Redan under 2022, när inflationen sköt i höjden och Riksbanken åter började höja styrräntan, fick många låntagare känna på vad det innebär när bolånen kostar fem till sex procent.

Robert Boije ser ändå ingen anledning att tro att räntorna ska dra i väg till åtta eller tio procent, så länge Sverige behåller inflationsmålet på två procent och de offentliga finanserna sköts väl. Han påpekar dock att sex procent ligger i linje med den kalkylränta som många banker i dag använder vid kreditprövning av bolån.

– Att räntan vid hög inflation kan gå upp mot den nivån, eller kanske lite till, går inte att utesluta, säger han.

Även SEB:s chefsekonom Jens Magnusson räknar med att de högre räntenivåerna blir bestående. Han beskriver utvecklingen från 2022 som en chock för många låntagare som vant sig vid räntor på en eller två procent.

Magnusson lyfter fram flera strukturella skäl till att lågränteperioden sannolikt inte återkommer. Skuldsatta hushåll och stater, tillsammans med uppskruvade prislägen, gör att förutsättningarna ser annorlunda ut i dag jämfört med för tio år sedan.

– Vi kommer knappast tillbaka till när vi hade långa och korta räntor som låg runt noll, konstaterar han.

För att räntorna ska nå åtta till tio procent krävs en ny inflationsuppgång av samma omfattning som den som inleddes 2021, enligt Magnusson. I ett sådant scenario kan centralbankerna tvingas höja styrräntorna kraftigt, och då följer även de långa marknadsräntorna med.

För hushåll som står inför bostadsköp eller omförhandling av lån handlar det nu om att ta höjd för fortsatt höga kostnader. Ingela Gabrielsson, oberoende privatekonom, har själv erfarenhet av tuffa räntelägen – när hon köpte sin villa i början av 1990-talet var boräntan fjorton procent. Hon betonar att avdragsreglerna såg annorlunda ut då, men att principen är densamma: man måste räkna realistiskt.

– Man måste ta med det i sin planering när man räknar på sitt boende. Det är tråkigt, men viktigt, säger hon.

Hennes råd till bostadsköpare är att inte förblindas av drömboendet och att se till att ha marginaler i ekonomin. För den som redan har lån kan det vara värt att se över bindningstider och förhandla med banken.

– Om man tror att räntorna kommer att gå upp kan man överväga att binda en del för att veta vad man har för kostnader. Man kan också alltid fråga sin bolånegivare vad det bästa de kan erbjuda är, säger Ingela Gabrielsson.