Deep Purple behärskar fortfarande både tyngd och finlir

Deep Purple visade på en konsert i Stockholm att bandet fortfarande har kraft att göra avtryck på scenen. Det skriver Dagens Nyheters recensent Johanna Paulsson, som bevittnade hårdrockslegendens konsert. Med 81-årige Ian Gillan i spetsen levererade bandet en kväll som enligt Paulsson visar att åldern inte är något hinder. Gillan beskrevs som en frontman som fortfarande fångar publiken och kan bära en hel konsert.

Deep Purple bildades 1968 i Hertford, England, och räknas tillsammans med Black Sabbath och Led Zeppelin som en av hårdrockens grundpelare. Låtar som ”Smoke on the Water”, ”Child in Time” och ”Highway Star” har blivit tidlösa klassiker, och bandets signaturriff är bland de mest igenkända inom rockmusiken. Enligt uppskattningar har Deep Purple sålt över 100 miljoner album världen över.

Genom åren har bandet genomgått flera medlemsbyten. Den mest kända uppsättningen brukar kallas Mark II, med Ian Gillan på sång, Ritchie Blackmore på gitarr, Roger Glover på bas, Jon Lord på keyboards och Ian Paice på trummor. Med den sättningen spelade bandet in några av sina mest hyllade album, däribland ”Machine Head” från 1972. Av den klassiska konstellationen återstår i dag Ian Paice som enda originalmedlem, medan Gillan och Glover fortfarande ingår i gruppen. Sedan 2022 svarar Simon McBride för gitarrspelet, och Don Airey har sedan länge ersatt Jon Lord på keyboards.

Trots att flera av medlemmarna har passerat pensionsåldern visar Deep Purple inga tecken på att sakta ner. Bandet turnerar fortfarande flitigt och möter en publik som sträcker sig över generationer. Konserten i Stockholm är en del av en längre Europaturné, där bandet framför både nya låtar och äldre material. För den som växte upp med 1970-talets rock är det ett tillfälle att återuppleva en era, men på plats finns också yngre besökare som hittat musiken genom strömningstjänster, spel och filmer.

Johanna Paulssons recension ger bilden av en konsert där musikaliskt kunnande väger tyngre än nostalgi. Hon lyfter fram bandets tajthet och spelglädje, och konstaterar att Deep Purple fortfarande kan fylla en scen med närvaro. Att Ian Gillan fortsätter att stå i centrum vid 81 års ålder är anmärkningsvärt. Inom klassisk rock finns flera exempel på artister som tappat kraft eller röst, men enligt recensenten förmedlar Gillan fortfarande både intensitet och nyans. Det vittnar om disciplin och hantverksskicklighet.

Deep Purples uthållighet speglar en större trend inom konsertbranschen. Äldre rockakter har blivit en allt viktigare del av turnéekonomin. Publiken som var ung när banden startade har i dag hög köpkraft, och efterfrågan på liveupplevelser med klassiska akter är stor. Biljettpriserna för sådana konserter har pressats uppåt, och namn som The Rolling Stones, Bruce Springsteen och Deep Purple fyller fortfarande stora arenor. För arrangörer är turnéerna lockande, inte minst tack vare en trogen publik.

Samtidigt innebär åldersstrukturen en utmaning. Flera av de stora namnen inom klassisk rock har gått bort eller slutat turnera, och frågan är hur länge de återstående akterna kan fortsätta. Deep Purple har valt att förnya sig genom att byta medlemmar och spela in ny musik. Det gör att bandet inte bara framstår som ett museum utan som en levande enhet. Det senaste studioalbumet släpptes 2024, och viljan att skapa nytt material är tydlig.

För svenska fans var Stockholmsspelningen ännu ett tillfälle att se ett band som besökt Sverige många gånger under sina sex decennier. Landet har länge varit en stark marknad för hårdrock, och svenska band som Europe, Ghost och Opeth har fört traditionen vidare. Men få band har samma historia som Deep Purple. Deras betydelse för genren kan inte överskattas – utan deras tidiga album hade hårdrocken tagit en annan väg.

Johanna Paulssons slutsats är tydlig: Deep Purple är fortfarande att räkna med. Det omdömet delas sannolikt av den publik som såg bandet i Stockholm. I en tid då musikindustrin domineras av korta trender och algoritmstyrda listor påminner kvällen om att vissa band överskrider sin tid. När Ian Gillan lämnade scenen var han fortfarande en levande legend – ett bevis på att klassisk rock inte bara lever vidare, utan också kan sätta publiken i rörelse.