Fraktpriserna för oljetransporter genom Hormuzsundet har pressats upp mot en miljon dollar per dygn. Ändå fortsätter redare att lasta råolja i Persiska viken, enligt uppgifter som Reuters har sammanställt. Att handeln fortfarande hålls i gång visar hur dyr tryggheten har blivit – och hur fortsatta attacker fortsätter att påverka energimarknaderna långt utanför själva konfliktområdet.

Fram till den 23 oktober hade Washington Institute for Near East Policy, Winep, registrerat 28 bekräftade och rapporterade attacker mot fartyg i Hormuzsundet och närliggande farvatten. Det är den högsta månadssiffran i institutets kartläggning, som följer sjösäkerhetsincidenter sedan 2017. Reuters genomgång av fartygsdata visar också att över 30 supertankers har skadats sedan kriget i Mellanöstern trappades upp, varav elva under de första 23 dagarna i oktober. De skadade fartygen motsvarar omkring 3,5 procent av världens supertankerflotta. Varje sådant fartyg kan lasta ungefär två miljoner fat råolja.

På måndagen kom ytterligare en varning, denna gång från Internationella energiorganet, IEA. Organisationens chef, Fatih Birol, sade vid en energikonferens i Singapore att han inte ser någon trovärdig väg tillbaka till det läge som rådde på energimarknaderna före kriget. ”Jag ser tyvärr ingen trovärdig väg tillbaka nästa år till det läge marknaderna befann sig i innan kriget började. Energikrisen består även under 2027”, sade Birol enligt Reuters. Han pekade särskilt på vinterns dieselförsörjning och pressen på Europas gasmarknad.

Varningen kommer samtidigt som USA:s president Donald Trump upprepat har sagt att kriget snart är över eller att ett avtal är nära. Sedan USA inledde sina angrepp mot Iran den 28 februari har flera sådana besked avlöst varandra, men inget varaktigt fredsavtal har kommit till stånd. Huthierna och Iran behöver inte heller stoppa varje tanker eller slå ut varje rörledning för att skapa betydande skada. Redan ett fåtal attacker räcker för att göra transporterna dyrare, försena leveranser och försvåra återuppbyggnaden av lager i Europa.

Marknadseffekterna är tydliga i raffinaderisegmentet. Enligt IEA låg Mellanösterns export av raffinerade oljeprodukter i september fortfarande under hälften av nivån före kriget. Dieselmarknaden väntas därmed förbli ansträngd långt in i 2027. Även om råolja fortsätter att passera genom Hormuzsundet innebär det inte automatiskt mer diesel, eftersom attacker mot raffinaderier och exportanläggningar slår direkt mot utbudet av färdiga bränslen.

Gasmarknaden visar hur snabbt en attack kan få följder utanför den ursprungliga konflikten. I mars attackerade Israel iranska anläggningar med koppling till världens största gasfält, South Pars. Iran svarade med angrepp mot Qatars stora LNG-anläggning Ras Laffan på andra sidan Persiska viken. Enligt uppgifter till Reuters slog attacken ut omkring 17 procent av Qatars exportkapacitet för flytande naturgas. Qatar Energys vd har uppskattat att reparationerna kan ta tre till fem år, vilket innebär att delar av kapaciteten kan vara borta till 2029–2031. Gaspriserna i Europa väntas därför förbli höga under flera år, med konsekvenser för både elproduktion och hushåll.

Sverige producerar nästan all sin el utan fossila bränslen, men är ändå inte skonat. När gaseldad kraftproduktion i Europa blir dyrare stiger elpriset på den sammanlänkade marknaden, särskilt i södra Sverige. Energimyndigheten bedömer att risken för högre elpriser inför vintern är förhöjd. Orsakerna är bland annat gaspriserna, vattenläget och förlängda kärnkraftsrevisioner. Samtidigt bedöms risken för effektbrist som låg – elen räcker, men den kan bli dyr.

De senaste månaderna har visat hur svårt det är att återställa förtroendet för energimarknaderna. Trumps löften om en nära förestående uppgörelse har gång på gång följts av nya angrepp, och kontrollen över Hormuzsundet är fortfarande omtvistad. Tills ett stabilt avtal finns på plats lär fraktpriser, försäkringspremier och försenade leveranser fortsätta att prägla världshandeln med olja och gas.

Dela.

8 kommentarer

Leave A Reply