Finansman går på erotiskt laddad människojakt i bushen

Den belgiska författaren Gaea Schoeters aktuella roman ”Trofé” har väckt debatt långt innan den svenska översättningen nådde bokhandeln. Nu ges boken ut på Ersatz i översättning av Joakim Sundström, och den gör inte mindre intryck på svenska läsare än på den internationella kritikerkåren.

Romanen kretsar kring Hunter White, en förmögen värdepappershandlare från USA som reser till en exklusiv lodge i Afrika för att skjuta en svart noshörning. Målet är att fullborda ”The Big Five” – benämningen på de fem stora djur som traditionellt ansetts vara de mest åtråvärda troféerna för storviltsjägare. Hemma väntar hans unga hustru, som handlar med antikviteter och konst. Hon avskyr jakt, men älskar att på morgnarna sätta sina bara fötter på lejonskinnet framför sängen.

Redan här etableras romanens centrala teman: hyckleriet, klassprivilegierna och den globala ojämlikheten. Hunter White är en man som ser jorden som en framtida tillgång. Han har köpt upp raviner på Kreta och stäpper i Kazakstan – områden som han räknar med ska stiga i värde när världens orörda marker krymper. Det hindrar honom inte från att hysa vad han själv uppfattar som vördnad för naturen.

Samma logik driver lodgens ägare, Van Heeren. Han säljer svindyra jakträtter på utrotningshotade djur och använder en del av vinsten till avelsprogram för samma arter. På kvällarna kan de två männen sitta med varsin whisky vid den upplysta poolen och känna att de gör något gott. Det är en dubbelhet som ligger nära vår tids debatt om bevarandejakt – där djurvård finansieras genom att rika jägare får skjuta just de djur som ska skyddas.

Gaea Schoeters har tidigare gjort sig känd som essäist, journalist och barnboksförfattare i Belgien. ”Trofé” är hennes mest uppmärksammade roman, och den inleds med ett citat ur Joseph Conrads ”Mörkrets hjärta”. Kopplingen är inte slumpmässig. Det var efter en resa i dåvarande Kongo som Conrad skrev sin klassiska skildring av kolonialismens mörker. Belgien har under senare år tvingats göra upp med den historien – kung Leopold II, som under sitt skräckvälde lät avrätta och lemlästa miljoner människor, har fått sina statyer nedplockade. Schoeters roman kan läsas som en samtida variant av samma berättelse: råheten är densamma, bara klädd i andra dräkter.

Handlingen tar dock en oväntad vändning. Hunters jakt blir till en början en besvikelse – han får inte skjuta sin noshörning. Då erbjuder Van Heeren honom något nytt: hur skulle det vara att i stället jaga en människa? ”The Big Six”, som det kallas. Hunter är först skeptisk, men begäret väcks. Han besöker stammen där offret ska tas ut och får veta att den halva miljon han betalar kommer att gå till skolor och sjukvård. När han ser den utvalde ynglingen konstaterar han: ”Han vill ha den där pojken. Han måste ha honom.”

Pojken får ett dygns försprång ut i bushen. Därefter följer jakten, där Hunter och den erfarne spåraren Dawid rör sig genom ett landskap som skildras med en botanisk rikedom – växter, djur, fåglar, insekter, hetta och skiftande ljus. Schoeters prosa är saklig och registrerande, men samtidigt tät av bilder. Det är Dawid som tolkar spår och tecken, som vet vilka frukter man kan äta och vilka rötter som innehåller vätska. Han är den som har makten i bushen – medan Hunter, världsvan och kapitalstark, är hjälplös och beroende av sin vägvisare.

Kritiken har hyllat romanen för dess precision och oförsonliga blick, men också riktat invändningar mot slutet. De sista trettio sidorna har beskrivits som utdragna och närmast komiska – en scen har jämförts med slutstriden i ”Lejonkungen”. Även skildringen av Dawid när han väl nått USA, där han associerar flygplatsens transportband med en giraffhals och kollinen med krokodiler, har kritiserats för att falla in i en naturromantisk sentimentalitet.

Trots bristerna i finalen står ”Trofé” fram som en av höstens mest gastkramande läsupplevelser, en roman som tar sig an frågor om makt, begär och vad som händer när människor görs till naturresurser. Gaea Schoeters medverkar i ett författarsamtal med Agri Ismaïl på Kulturhuset i Stockholm den 21 oktober.