Petter Sandgren: Det finns ett perverst syfte bakom Sigtunas elevstyre

Det senaste årets polisutredningar och rättegångar har gett en ovanligt konkret inblick i de svenska internatskolornas slutna värld. I en dom den 8 december 2025 slog Värmlands tingsrätt fast att det på Lundsbergs internatskola fanns en djupt rotad kultur av kamratfostran och ett strikt hierarkiskt poängsystem. De äldre eleverna gav order åt de yngre, och de yngre hade enligt domstolen i praktiken ingen möjlighet att säga nej utan att riskera utfrysning. Lundsberg är en av Sveriges äldsta internatskolor, belägen i Värmland, och har länge haft en särställning inom svensk elitutbildning.

Samma mönster har kommit fram i utredningen kring Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket (SSHL), där tre elever har häktats, misstänkta för bland annat grovt sexuellt ofredande, grovt olaga tvång och grov misshandel. Åklagaren Lisa dos Santos har beskrivit en etablerad maktstruktur, ett system bland eleverna där äldre elever har befattningar och positioner och kan kontrollera och bestraffa yngre elever. SSHL ligger i Sigtuna i Uppland och är liksom Lundsberg en skola med hög status. Bland tidigare elever finns Olof Palme och kung Carl XVI Gustaf, vilket visar på skolans koppling till den svenska makteliten.

De hierarkiska strukturerna är inte ett svenskt påfund. När den statliga Clarendonkommissionen granskade de engelska internatskolorna, de så kallade public schools, på 1860-talet lyftes förmågan att styra över andra och kontrollera sig själv fram som kärnan i systemet. Detta elevstyre kallas ofta the prefect-fagging system eller bara fagging. Ordet fag tros härstamma från 1400-talets Winchester College och kan härledas till faggot, ett knippe träpinnar. Vid Winchester var det de yngsta eleverna som hämtade ved för att hålla eldarna vid liv.

Bakgrunden var praktisk. De engelska internatskolorna hade för många elever och för få lärare, och upplopp var återkommande. Vid Harrow ledde Lord Byron 1808 ett elevuppror efter att skolan, enligt eleverna, utsett fel rektor. Vid Winchester utbröt ett upplopp 1797 efter att en dag som tidigare varit helgdag ändrats till en vanlig skoldag. Ordningen återställdes först sedan rektorn åberopat The Riot Act, vilket gjorde det möjligt att kalla in militären.

Lösningen blev att ge de äldre eleverna ansvar och göra dem till en del av skolans maktstruktur. Den mest kända gestalten är Thomas Arnold, rektor vid Rugby School. Han utsåg själv de elever som skulle styra, kallade dem sina generaler eller sin aristokrati, undervisade dem och vann deras lojalitet. Upploppen kunde på så sätt förhindras, men våldet mot de yngre eleverna upphörde inte. Det blev i stället sanktionerat uppifrån.

En vanlig tolkning är att riten kom före myten: systemet växte fram som ett svar på kaos, men först i efterhand skapades berättelsen om internatskolorna som plantskolor för blivande statsmän. Ett av de mest kända uttrycken från den tiden är att slaget vid Waterloo vunnits på idrottsplanerna i Eton: ”The battle of Waterloo was won on the playing fields of Eton.” Den föreställningen spreds under 1800-talet till de brittiska kolonierna i Asien och Afrika, men också till länder utanför imperiet.

I början av 1900-talet nådde den engelska internatskolemytologin Sverige. Genom imitation skulle landet få sina egna Eton, bland annat i Värmland och Uppland. Därmed bevarades en fostringsideologi från den viktorianska eran, en tid då Storbritannien var världens ledande sjömakt. I denna tradition blev våld och lydnad också en klassmarkör. Den elev som utsatts för äldre elevers övergrepp kunde bära erfarenheten som ett slags mensurärr, motsvarande spåren efter en traditionell duell med sabel eller värja, och därmed visa att han fullbordat resan genom elevhierarkin.

Internationellt försvagades fagging-systemet gradvis under 1900-talet. I Sverige har de senaste årens polisutredningar och rättsprocesser visat att delar av samma tankegods levt kvar längre. Frågan är om domstolsprocesserna blir början på en uppgörelse med internatskolornas kultur. Hittills har debatten i stor utsträckning handlat om enskilda fall, men historien bakom strukturerna är vidare. Först när skolornas självbild och synen på fostran granskas öppet finns förutsättningar för verklig förändring. Utan den granskningen riskerar fönstret mot internatskolornas stängda rum att stängas igen, medan rummet i övrigt förblir detsamma.