Tredje delen i Ruth Kvarnström-Jones serie ”Stockholms pärlor” har kommit ut. ”Systrarna på Sophiahemmet”, utgiven av Printz Publishing, är en roman på 495 sidor och har redan sålt slut i förstaupplagan – mindre än en vecka efter att den nådde bokhandeln. Serien, som skildrar kvinnohistoria genom kända stockholmsbyggnader, har sålts i nära en miljon exemplar och etablerat Kvarnström-Jones som en av de mest framgångsrika svenska författarna inom historisk fiktion.
Konceptet är både enkelt och effektivt. Varje roman utgår från en välkänd byggnad i Stockholm och låter fiktiva kvinnor röra sig i tidens verkliga miljöer. Den första delen, ”De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel”, skildrade lyxhotellet och fick enligt kritikerna mest nerv och närvaro i serien. Den andra, ”Väninnorna på Nordiska Kompaniet”, ansågs svagare och mer statisk till formen. Den nya boken står sig väl i jämförelse, enligt recensenten Kerstin Särneö.
”Systrarna på Sophiahemmet” utspelar sig under tre decennier, från 1883 till 1913. I centrum står fyra fiktiva kvinnor som tillhör den första elevkullen på drottning Sophias sjuksköterskeskola. Det är en tid då sjukvården genomgick stora förändringar. Smärtlindring, rehabilitering och risken för okontrollerbara infektioner skildras genom starka ögonblicksbilder. En av eleverna får en brinnande eterkompress kastad i ansiktet när en manlig kirurg känner sig ifrågasatt. En annan försöker förstå varför vissa barn avlider efter blodtransfusioner medan andra överlever, flera år innan blodgrupperna upptäcktes.
Medicinhistorien och samhällsskildringen är välresearchad och blir romanens stora styrka. Vid sidan av de fiktiva huvudpersonerna rör sig en rad verkliga gestalter genom texten. Drottning Sophia, gift med Oscar II, framstår som initiativtagare och mecenat till både skolan och sjukhuset. Hon får här den plats i historien som hon förtjänar, menar recensenten. I romanen figurerar också namngivna föreståndare, läkare, professorer, forskare och präster som rörde sig i Stockholms innersta kretsar vid förra sekelskiftet.
Samtidigt blir den stora mängden researchmaterial romanens svaghet. Enligt Särneö kommer läsaren aldrig riktigt nära personerna på och kring Sophiahemmet. De förblir bärare av olika slags kvinnoöden snarare än människor av kött och blod. Djupare skildringar av längtan, drivkrafter, sorger och tvivel fladdrar förbi innan texten skyndar vidare. Det som däremot lyfter romanen är systrarnas starka stolthet inför sitt kall. Den hätta och brosch de får vid examen blir en konkret symbol för en framväxande yrkesidentitet.
Att berätta dessa kvinnohistorier på ett välskrivet och underhållande sätt är en viktig gärning, enligt kritikern. Serien har också visat att det finns en stor publik för historiska romaner som sätter kvinnors arbete och villkor i centrum. Försäljningsframgångarna med ”Stockholms pärlor” har inte gått obemärkta förbi i bokbranschen. Att en svensk romanserie når upplagor på nära en miljon exemplar är anmärkningsvärt, och genren har fått förnyad uppmärksamhet under senare år.
Redan nu arbetar Kvarnström-Jones enligt uppgift med en fjärde del i serien. Vilken byggnad som ska stå i centrum har hon ännu inte avslöjat. Inför nästa bok efterlyser kritikern ett mer avgränsat material och en fördjupad gestaltning av enskilda karaktärer. Om författaren lyckas med det kan serien fortsätta att vara både läsvärd och kommersiellt stark.
