Andreas Johansson Heinö: Nationalisterna vill inte längre lämna EU – de vill krossa unionen inifrån

Alternativ för Tyskland (AfD), det nationalkonservativa parti som länge varit Europas mest framträdande euroskeptiska kraft, har officiellt lagt om kursen i EU-frågan. Partiet vill inte längre lämna euron eller unionen. I stället presenteras nu en plan för att reformera EU inifrån – med uttalat syfte att väsentligt försvaga de överstatliga institutionerna.

Vid en pressträff i Europaparlamentet den 21 oktober presenterade partiledaren Alice Weidel policyrapporten ”Sovereign Nations, a Common Europe”. Där fastslås att partiet överger kravet på tyskt EU-utträde, ett krav som funnits med ända sedan partiet grundades 2013. Rapporten innehåller i stället en rad förslag som skulle rita om den europeiska maktkartan i grunden.

Förslag som urholkar unionen

Europeiska kommissionen ska fråntas sin exklusiva rätt att lägga fram lagförslag och begränsas till rent administrativa uppgifter. Europaparlamentet ska finnas kvar, men ledamöterna ska inte längre utses genom direkta val. I stället ska de nationella parlamenten nominera sina företrädare, en ordning som liknar den som används i Nordiska rådet och Europarådet. EU-domstolen ska omvandlas till en skiljedomstol för konflikter mellan medlemsländerna, och enskilda länder ska kunna välja bort valfria delar av EU-politiken.

”Massor av intressanta idéer om hur EU kan reformeras för att bli mindre reformistiskt”, kommenterade Arvid Hallén, chef för den konservativa tankesmedjan Oikos, på X.

En bredare europeisk trend

Omsvängningen är ingen isolerad företeelse. Under de senaste åren har flera av Europas ledande nationalistiska partier gjort liknande resor bort från de hårda utträdeskraven. Nationell samling i Frankrike, Frihetspartiet i Nederländerna och Sverigedemokraterna har alla tonat ner sin EU-fientliga retorik. Italiens premiärminister Giorgia Meloni, som lett det nationalistiska partiet Italiens bröder, har under sina år vid makten framstått som en alltmer pragmatisk ledare och i stor utsträckning övergett sin tidigare EU-fientliga linje.

I ett längre perspektiv är skiftet dramatiskt. Bryssel har länge varit en symbol för den maktelit som den nationalistiska högern anser sig bekämpa. Kritiken har handlat om överstatlighet, anonymt ledarskap och EU-institutioner som styr utan folkets mandat. Utträdeskravet var därför länge en självklarhet – Brexit skulle följas av Frexit och Swexit. Så blev det inte, och nu är inte ens AfD kvar i utträdeslägret, efter att ha varit det mest hårdnackat euroskeptiska av de stora nationalistpartierna.

Frankrike och Tyskland i centrum

Marine Le Pens Nationell samling har tidigare fört resonemang som ligger nära AfD:s. I juni föreslog partiledaren Jordan Bardella att Frankrikes nettobidrag till EU skulle halveras. Han sammanfattade sin EU-politik med orden ”förändra allt utan att förstöra något”.

För AfD är blicken nu riktad mot Europaparlamentsvalet 2029. I rapporten tecknas ett scenario som partiet ”tidigare knappt vågat drömma om”: att en ”patriotisk högermajoritet” kan vinna valet och ta kontroll över EU:s dagordning.

Avgörandet kan flyttas till nationell nivå

Flera bedömare pekar på att den verkliga oron inte främst gäller EU-nivån, utan vad som sker i medlemsländerna. Inför 2029 kan Nationell samling mycket väl ha vunnit det franska presidentvalet. I Spanien är högerradikala Vox – med starka band till Donald Trump och MAGA-rörelsen – på god väg att ta plats i nästa spanska regering. I Polen kan Lag och rättvisa återta makten i höstens parlamentsval, då utmanad från höger av partier med ännu mer EU-fientliga positioner.

I Italien går Giorgia Meloni till omval nästa år, pressad från höger av det nybildade partiet Nationell framtid. Partiets ledare Roberto Vannacci har kritiserat stödet till Ukraina och vill närma sig Ryssland.

En sådan maktförskjutning i ministerrådet skulle innebära att försvaret av EU:s överstatliga ordning i allt högre grad vilar på parlamentet, domstolen och kommissionen. Enligt bedömare riskerar det att ytterligare förstärka nationalistiska strömningar i medlemsländerna.

Putin gynnas av ett svagare EU

För Rysslands president Vladimir Putin vore en försvagning av EU en önskedröm. Ett EU som förvandlas till ett mellanstatligt samarbetsorgan skulle bli väsentligt svagare, med bättre möjligheter för Ryssland att göra upp med enskilda länder. I en intervju med The Economist har Alice Weidel sagt att sanktionerna mot Ryssland ”ruinerar den tyska ekonomin” och måste upphöra. Hon konstaterade också att Ukraina enligt hennes uppfattning redan förlorat kriget.

I Sverige har delar av borgerligheten i de senaste Europavalsrörelserna flörtat med EU-fientliga stämningar. Med nationalisthögerns framflyttade positioner i Europa växer nu frågan om hur länge den överstatliga EU-modellen kan försvaras – eller om nästa decennium blir dess svåraste prov.