Ledare: Valet handlar om mycket mer än Netanyahus maktambitioner

På tisdag går Israel till val i en tid då frågan om landets framtid är mer laddad än på länge. En seger för Benjamin Netanyahus högerkoalition skulle enligt kritiker innebära en dramatisk förändring av Israels demokratiska system. Yohanan Plesner, chef för det Jerusalem-baserade Israel Democracy Institute (IDI), säger till Financial Times att makten då koncentreras i händerna på den politiska majoriteten och utövas av ministrar och politiskt tillsatta personer utan nästan några begränsningar.

Valet handlar dock inte enbart om institutionella frågor. Netanyahus koalitionspartner Itamar Ben-Gvir och Bezalel Smotrich har under den senaste mandatperioden varit tydliga med att de vill omforma Mellanösterns karta. Ben-Gvirs parti har tagit fram en plan för att flytta nästan två miljoner palestinier från Gaza. Smotrich, som länge velat annektera Västbanken, har gått längre och vill även införliva halva Gaza och delar av Libanon i Israel.

Dessa förslag är nu framförda som vallöften. Likuds kampanjbudskap lyder ”Högern eller Palestina” och riktar sig mot utmanaren Gadi Eisenkot. Enligt partiet skulle en seger för Eisenkot innebära att Israel säljs ut. Det är en anmärkningsvärd beskrivning av en före detta militärchef som stridit mot både Hamas och Hizbollah – och vars son dödades i tjänst i Gazas tunnlar under kriget i Gaza.

Eisenkot har inte presenterat någon fredsplan i valrörelsen. Men han har motsatt sig annektering av de palestinska områdena och lovat att inte underminera den palestinska myndigheten. För den som vill se en tvåstatslösning är det ett nödvändigt första steg. Samtidigt finns fred mellan israeler och palestinier inte med på valsedeln.

I grunden handlar valet om vilken typ av stat Israel ska vara. Landet beskrivs ofta som Mellanösterns enda demokrati. Frågan är om det förblir en demokrati med ett oberoende rättsväsende, eller om makten koncentreras till en högerkoalition där ministrar och politiskt tillsatta tjänstemän får nästan obegränsat spelrum.

Opinionsmätningarna inför valet tyder på ett mycket jämnt resultat. Netanyahus koalition har under perioder legat långt efter, men ser nu ut att kunna få runt 50 av Knessets 120 platser. Eisenkot och hans allierade väntas få ungefär lika många. De resterande mandaten väntas i hög grad gå till partier som företräder Israels arabiska minoritet.

Både Netanyahu och Eisenkot har uteslutit samarbete med dessa partier. Ändå kan de spela en avgörande roll. Den israeliska valspärren ligger på 3,25 procent. Gör arabpartierna ett starkt val kan de pressa något av de små partier som stödjer Netanyahu eller Eisenkot under spärren och därmed förändra maktbalansen. Marginalerna är små, men konsekvenserna av hur några röster fördelas kan bli mycket stora – för Israel och för omvärlden.

Kontrasterna mellan de två huvudkandidaterna blir tydliga i frågan om rättsväsendet. När Eisenkot var stabschef för israeliska armén knivhöggs en soldat av en palestinier. Gärningsmannen sköts och låg livlös på marken när en militär sjukvårdare vid namn Elor Azaria gick fram och dödade honom med ett skott i huvudet. Azaria hyllades av en upprörd opinion, men Eisenkot insisterade på att han skulle åtalas. Han försvarade senare domen på 18 månaders fängelse.

Ben-Gvir har gett uttryck för en radikalt annorlunda syn. I somras sade han att Israel borde avrätta dömda palestinier offentligt genom hängning. Han har även sagt att israeliska styrkor borde genomföra 30 till 40 riktade avrättningar per natt, inte bara av dem som utgör ett omedelbart hot: ”Det finns människor som inte förtjänar att leva… De är inte ens människor.”

Det är mot den bakgrunden som tisdagens val ska förstås. Väljarna avgör inte bara vem som ska leda landet, utan också om Israel ska fortsätta vara en demokrati med fungerande rättsstat – eller om de krafter som vill annektera palestinska områden och utvidga israelisk kontroll över Gaza, Västbanken och delar av Libanon ska ges möjlighet att göra det.