Annika Ström Melin: Det som har hänt i EU-domstolen liknar en konstitutionell revolution

EU:s domstol i Luxemburg har länge arbetat i skymundan, men dess avgöranden har gång på gång varit avgörande för unionens fördjupade samarbete. Nu har domstolen tagit ytterligare steg mot att göra EU mer federalt genom två banbrytande domar som rör Ungern under Viktor Orbáns styre.

De två domarna från i våras gäller den oberoende ungerska radiokanalen Klubradio, vars sändningstillstånd drogs in 2021, samt en lag från samma år som diskriminerar hbtqi-personer. Trots maktskiftet i Budapest förblir EU-domstolens avgöranden betydelsefulla för hela unionens framtid.

I båda fallen fälls Ungern, vilket i sig inte är överraskande då medlemsländer regelbundet bryter mot EU:s lagar. När det gäller Klubradio konstaterar domstolen att processen som ledde till det indragna sändningstillståndet var så utdragen och felaktig att den innebär brott mot fyra EU-direktiv. Hbtqi-lagen bedöms strida mot reglerna för elektronisk handel och tjänstedirektivet.

Men det är vad som händer därefter som gör domarna särskilt anmärkningsvärda. EU-domstolen hänvisar inte enbart till unionens olika direktiv, utan också till yttrandefrihet och människans värdighet. Domstolen anser att EU:s medborgare har vissa grundläggande rättigheter som medlemsländerna måste respektera.

Detta kan verka självklart, men människans rättigheter är en fundamental fråga som traditionellt hör till kärnan i demokratiska staters konstitutioner. Om EU ska garantera medborgarnas rättigheter i medlemsstaterna blir unionen något mer än en sammanslutning för samarbete mellan suveräna stater. Den blir en politisk union med gemensamma konstitutionella värden.

Faktum är att det tog flera decennier innan EU:s fördrag innehöll ett enda ord om demokrati och mänskliga rättigheter. Från 1950-talet och framåt handlade de gemensamma reglerna nästan uteslutande om inre marknad och fri rörlighet för arbete, kapital, varor och tjänster.

Först 1992 infördes en kortfattad portalparagraf i Maastrichtfördraget om att respekt för ”grundläggande rättigheter” skulle ses som en del av ”medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner”. Nästan tio år senare antogs en särskild EU-stadga för grundläggande rättigheter, och i Lissabonfördraget från 2009 finns en utförligare artikel om ”unionens värden”. Rättighetsstadgan blev också bindande 2009, men skulle endast gälla när unionens lagar tillämpades.

När Orbán tog över makten i Ungern 2010 ställdes dessa komplicerade frågor på sin spets. Den nya regeringen i Budapest inledde en auktoritär omvälvning av landets styre, vilket bland annat innebar begränsad yttrandefrihet och tvångspensionerade domare. Kommissionens dåvarande ledning ansåg inte att detta hade något med EU att göra. Att den ungerska regeringen tvingade domare i förtida pension var ett solklart brott mot rättsstatens principer, men kommissionen sade ingenting om demokratins grundsatser. I stället drogs Ungern inför rätta för brott mot unionens direktiv mot åldersdiskriminering.

Samtidigt började något hända i EU-domstolen. Sakta men säkert började domstolen ”ge grundläggande rättigheter konstitutionell betydelse”, skriver juristen Joakim Zander i en analys från Sieps, Svenska institutet för europapolitiska studier. Med åren har det blivit ”allt tydligare att domstolen anser att EU vilar på normativ och värdebaserad grund”, konstaterar Zander.

I den aktuella domen om ungerska Klubradio tas ytterligare ett steg på den vägen. Det avgörande som rör den ungerska hbtqi-lagen innebär ett jättekliv från det som ursprungligen var marknadens och den fria rörlighetens gemenskap. ”Denna lag strider mot unionens själva identitet i egenskap av gemensam rättsordning i ett samhälle som kännetecknas av mångfald”, slår EU-domstolen fast.

Även om ungerska medborgare röstat bort Orbán stärks auktoritära och nationalistiska krafter i flera andra europeiska länder. EU-domstolen går alltså åt motsatt håll. Under ledning av dess nuvarande ordförande, belgaren Koen Lenaerts, har domstolen i stor enighet utarbetat en praxis som innebär stärkt rättsligt EU-skydd för demokrati och grundläggande rättigheter i unionens medlemsländer. Förändringen har skett successivt, men liknar en konstitutionell revolution.

Det pågår en kamp om europeisk demokrati och EU-samarbetets innehåll och själ, och det återstår att se vilken betydelse detta får. EU-domstolen är en mäktig instans vars avgöranden brukar få stor inverkan på unionens utveckling, men domstolens ledamöter producerar trots allt bara papper. Om ingen lyssnar på domarna i Luxemburg är det inte mycket de kan göra, mer än att utdöma böter.

Ett stärkt rättsligt EU-skydd kan förhoppningsvis rädda demokratin i unionens medlemsstater från nya angrepp, men i slutändan är det politikerna som bestämmer hur det ska gå för Europa. Domarna från Luxemburg visar dock tydligt vilken riktning EU-domstolen vill att unionen ska ta – mot en mer sammanhållen rättslig gemenskap där demokratiska värden och mänskliga rättigheter står i centrum.