Ulf Kristerssons väg till statsministerposten vilar enligt Dagens Nyheters ledarredaktion på en skör konstruktion. Sverigedemokraterna ska med sina mandat släppa fram Kristersson, men partiet ska inte ingå i det regeringsunderlag som formellt stödjer regeringen. De mandat som saknas ska i stället komma från Centerpartiet. Därefter är planen en minoritetsregering som styr genom att söka stöd i olika frågor, med en utsträckt hand till Socialdemokraterna.

Sverigedemokraterna har på några mandatperioder gått från ett isolerat parti till en central maktfaktor i svensk politik. I den konstruktion som DN:s ledarredaktion beskriver hamnar Centerpartiet i en vågmästarroll. Att kombinera stöd från SD med mandat från C är därför en av de mest känsliga frågorna i en svensk regeringsbildning.

DN:s ledarredaktion påminner om att Stefan Löfven tillträdde på ett liknande sätt efter januariavtalet 2019. Då fanns informella regler som gjorde minoritetsstyre möjligt: partierna röstade på sina egna budgetförslag och lade ned rösterna i avgörande voteringar om förslaget inte fick majoritet. Den ordningen har Kristersson själv rivit sönder, skriver ledaren.

Bakgrunden är januarisavtalets fall. Vänsterpartiet riktade ett misstroende mot Löfven för att stoppa förslaget om marknadshyror i nyproduktion. Men det var Moderaterna som valde att rösta för misstroendet. Kristersson ville enligt DN hellre fälla den socialdemokratiska regeringen än att driva igenom borgerlig politik. Följden blev att förslaget stoppades och att förtroendet mellan blocken skadades. Möjligheten att regera Sverige på det sätt som Löfven gjorde minskade drastiskt.

Trots detta är det samma typ av lösning Kristersson nu försöker bygga, menar DN. Han kan lova Centerpartiet politik som partiet gillar, peka på olika majoriteter i riksdagen och hoppas att de rödgröna stödjer förslag också när SD säger nej. Sådana löften är billiga. Frågan är vad som händer när det kommer till verkliga beslut.

Om Kristersson tillträder med SD:s mandat men utan SD i regeringsunderlaget blir regeringen mycket svag. Då ligger det nära till hands att lösningen blir att mer eller mindre officiellt ta in Sverigedemokraterna i underlaget. Förr eller senare kommer Kristersson, enligt DN, att komma till Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist med ett krav från Jimmie Åkesson som hon inte kan acceptera. Då tvingas hon välja mellan att svälja SD-politik, förlora voteringar eller utlösa ett extra val.

DN skriver att Centerpartiet är av annat virke än de partier som i dag ingår i Tidölaget – samarbetet mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och SD – och att det är tänkbart att C säger nej. Men inte heller det vore en bra utgång för partiet. Det skulle kunna framstå som boven i en regeringskris, även om orsaken i så fall är Kristerssons och Åkessons upplägg.

Ledarredaktionen hänvisar till Maud Olofssons varningar. Den tidigare centerledaren har argumenterat skarpt mot att använda SD:s mandat för att ta sig till regeringsmakten. Hennes argumentation visar, enligt DN, att insikten om hur vanskligt ett sådant samarbete är sitter djupt i centerrörelsen.

Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson har sagt att partiet ska vägra allt samarbete med en högerregering. Det uttalandet är överflödigt, skriver DN, eftersom praxis redan är låst – på Kristerssons eget initiativ. I den politiska verklighet som följer efter januarisavtalets fall är blocköverskridande samarbete svårare än på mycket länge, och en minoritetsregering har få naturliga allierade.

I slutändan har Kristersson och Åkesson gillrat en fälla, konstaterar ledarredaktionen. Frågan är om Centerpartiet är berett att kliva i den – och vad det i så fall skulle kosta både partiet och Sverige.

Dela.

18 kommentarer

  1. Elizabeth Thompson on

    Interesting update on Ledare: Kristerssons plan är ett dåligt skämt. Curious how the grades will trend next quarter.

Leave A Reply