Den senaste veckans intensiva ryska attackmot Kiev och övriga delar av Ukraina har skakat om regionen på nytt. Missiler och drönare har slagit ner kontinuerligt över ukrainska städer, och nu har Ryssland höjt tonfallet ytterligare genom att varna för än mer omfattande attacker. Som en följd av hoten uppmanar ryska myndigheter utlänningar att lämna den ukrainska huvudstaden.

Vid första anblick kan den omfattande förstörelsen uppfattas som ett tecken på rysk militär styrka och ett försök att demonstrera makt. Men en närmare granskning av läget på marken visar på motsatsen. Bakom den våldsamma retoriken och de civila offren döljer sig en betydligt svagare militär situation för Moskva än vad Kreml vill erkänna.

## Ryska förlusterna växer

Kriget i Ukraina utvecklas inte enligt plan för den ryska sidan. Förlusterna på slagfältet är omfattande, och rekryteringen av nya soldater räcker inte till för att fylla de luckor som uppstår i truppförbanden. Trots försök att mobilisera och använda utländska legoknektar kämpar Ryssland med att upprätthålla sina militära styrkor vid fronten.

Det senaste året har Ukraina dessutom genomfört en systematisk kampanj mot ryska luftvärnssystem nära frontlinjen. Med hjälp av avancerad drönarteknologi, där ukrainarna visat exceptionell skicklighet, har man metodiskt lyckats plocka bort segment efter segment av Rysslands luftförsvar. Detta har fått långtgående konsekvenser för den ryska krigsföringen.

## Förändrad dynamik bakom frontlinjen

Samtidigt som luftförsvaret försvagats har Ukraina ökat sin tillgång till medeldistansvapen, främst genom egen tillverkning. Kombinationen av dessa faktorer innebär att området bakom den ryska fronten, som tidigare betraktades som relativt säkert, nu är exponerat för ukrainska attacker.

Detta geografiska område är av central betydelse för den militära logistiken. Där förvaras ammunition, förnödenheter, mat och vatten till soldaterna. Tidigare kunde Ryssland relativt enkelt frakta både manskap och materiel genom dessa zoner, men den möjligheten finns inte längre i samma utsträckning.

Den nya situationen gör det möjligt för Ukraina att isolera ryska trupper som har i uppgift att hålla viktiga ockuperade områden som Krim och hamnstaden Mariupol. Det ryska avancemanget har inte bara stoppats – efter en längre tid utan tillgång till grundläggande förnödenheter som vatten riskerar ryska soldater att tvingas överge positioner de redan kontrollerar.

Utvecklingen förvärras ytterligare av de återkommande ukrainska attackerna mot infrastruktur långt inne på ryskt territorium. Dessa angrepp har satt press på den ryska försörjningskedjan och skadat den militära kapaciteten på hemmaplan.

## Kärnvapenmarkeringar och civil terror

Frustrationen i Kreml är påtaglig, och president Vladimir Putins sätt att reagera har blivit alltmer våldsamt. I helgen använde Ryssland inte bara konventionella vapen mot Kiev. Minst en så kallad oreshnik-missil slog ner i Ukraina, en missiltyp som är konstruerad för att kunna bära kärnvapenladdningar. Den här gången var missilen inte utrustad med kärnvapenspetsar, men budskapet är ändå kristallklart – en markering som får allvarliga implikationer för den europeiska säkerheten.

Intressant nog verkar en oreshnik-missil också ha slagit ner i det ryskkontrollerade Donetsk, vilket möjligen säger något om den ryska militära precisionen och kompetensen vid hantering av dessa avancerade vapen.

## Europeiskt ansvar och framtida försvar

Situationen kräver ett tydligt svar från Europa. Det finns ett dubbelt behov av att både hjälpa Ukraina att skydda sin civilbefolkning mot attackerna och samtidigt stödja landets framgångar vid fronten. Den ukrainska militärens momentum måste tas tillvara.

Europa har länge talat om att skala upp sin försvarsindustri, men de konkreta resultaten har lyst med sin frånvaro. En lovande möjlighet är dock projekt Freya, ett luftvärnssamarbete mellan ukrainska och europeiska försvarsföretag. Förhoppningen är att den ukrainska erfarenheten och akuta behoven kan driva på arbetet snabbare än vad europeiska länder hittills klarat av på egen hand.

För ukrainarna är detta inte en teoretisk övning eller en planering för en avlägsen framtid. De lever varje dag med konsekvenserna av kriget och vet exakt vad som står på spel. Den erfarenheten kan bli nyckeln till att äntligen få fart på den europeiska försvarsproduktionen och skapa den kapacitet som krävs för att möta framtidens säkerhetshot.