Ledare: Putin börjar bli rädd – det är rätt läge att kliva fram

När ryska robotar på nytt regnade ner över Kiev under helgen resulterade attackerna i att omkring trettio byggnader förstördes, ett hundratal personer skadades och flera dödades. Dagen efter uppmanade Ryssland alla utlänningar att lämna den ukrainska huvudstaden med budskapet att attackerna skulle intensifieras ytterligare. Ingen går säker, löd varningen från Moskva.

Men när Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj på torsdagen anlände till Sverige möttes han av besked som går stick i stäv med Vladimir Putins förhoppningar. Vid Upplands flygflottilj togs han emot av statsminister Ulf Kristersson, och vid en gemensam presskonferens meddelade den svenske regeringschefen att Sverige kommer att skänka sexton Jasplan till Ukraina. Det är ett kraftfullt svar när en nervös rysk ledare försöker använda skrämseltaktik.

Den bakomliggande verkligheten talar nämligen sitt tydliga språk: kriget utvecklas allt sämre för Ryssland. Vid fronten har de ryska trupperna under våren slutat ta sig framåt, och i vissa perioder och på vissa platser tappar de till och med mark. Förlusterna är omfattande. Den brittiska underrättelsetjänsten uppskattade på torsdagen att omkring en halv miljon ryska soldater har dödats – en siffra som överstiger redan mycket höga tidigare uppskattningar. Samtidigt kämpar Moskva med att rekrytera tillräckligt många nya soldater för att fylla luckorna vid frontlinjen.

Även på hemmaplan hopar sig problemen för den ryska regimen. Även om ekonomin inte kollapsade under de västliga sanktionerna, har den krigsanpassade ekonomin hela tiden präglats av hög inflation. Den tillväxt som tillfälligt vände uppåt när vapenfabrikerna expanderade faller nu återigen. I längden är det inte välståndsskapande att producera och förbruka bomber och ammunition i denna omfattning.

Dessutom gör sig kriget alltmer påmint i vanliga ryssars vardag. Internet har vid flera tillfällen stängts ner i storstäder som Moskva och Sankt Petersburg. Oavsett om det är ukrainska cyberattacker som slagit ut nätet eller om Kreml själva stängt ner det som försvar mot drönare, spelar mindre roll för de storstadsbor som inte kan använda sina mobiltelefoner för att beställa taxi eller hålla kontakt med vänner och bekanta.

Frågan är då hur Vladimir Putin tänker sig att vända utvecklingen. Genom att terrorisera den ukrainska civilbefolkningen i hopp om att de ska ge upp? Det framstår som en löjeväckande strategi givet Ukrainas motståndskraft hittills.

Putins verkliga förhoppning tycks i stället vara att USA:s president Donald Trump ska tvinga Volodymyr Zelenskyj till eftergifter, eller att Ukrainas europeiska allierade ska svikta i sitt stöd. Det är ett scenario som inte får tillåtas att bli verklighet.

Tvärtom måste Europa nu skicka kristallklara signaler i tre riktningar. Till Moskva måste budskapet vara att Ryssland aldrig kommer att tillåtas segra i detta anfallskrig. Till Washington måste det framgå att Europas säkerhet inte enbart avgörs över Atlanten. Och till Kiev måste det stå klart att de aldrig kommer att lämnas ensamma.

Den svenska regeringens agerande i Ukrainafrågan har varit både klarsynt och handlingskraftigt. Att just nu leverera moderna stridsflygplan är ett starkt besked och visar att Sverige är berett att ta ledarskap i en kritisk fas av kriget.

Det är också rätt tidpunkt för Europa att kliva fram ytterligare. Efter över två år av krig står kontinenten vid ett vägskäl. Med osäkerhet om USA:s fortsatta engagemang under Trumps presidentskap och ett Ryssland som visar tecken på både militär och ekonomisk utmattning, är detta tillfället för europeiska nationer att visa att de menar allvar med sitt stöd till Ukraina.

Sveriges bidrag med Jasplan representerar inte bara konkret militär kapacitet utan också en symbolisk markering. Det visar att ett litet land kan göra skillnad och att europeisk solidaritet inte är tomma ord. I en situation där Putin satsar på att trötta ut och skrämma både ukrainare och deras allierade, är kontinuitet och förutsägbarhet i stödet avgörande.

Det som nu krävs är att fler europeiska länder följer Sveriges exempel och intensifierar sitt militära och ekonomiska stöd till Ukraina. Bara genom att stå enade kan Europa säkerställa att aggressionen inte lönar sig och att den internationella rättsordningen upprätthålls.