Lisa Magnusson: Medmänskligheten är helt utsuddad i den svenska debatten

En debatt om Sveriges humanitära politik har blossat upp efter ett kontroversiellt uttalande från en moderatpolitiker i Lidingö. Daniel Källenfors, kommunstyrelsens ordförande, menade nyligen att folk från Ukraina borde ”överväga att återvända” till sitt hemland. Uttalandet möttes omedelbart av massiv kritik, och politikern fick backa. Men händelsen har väckt frågor om varför vissa flyktinggrupper behandlas annorlunda än andra i den svenska debatten.

Kritiker pekar på att medan det fortfarande anses viktigt att visa medmänsklighet mot ukrainska flyktingar, kan det politiska klimatet mot andra flyktinggrupper vara betydligt hårdare. Detta speglar enligt vissa debattörer en förskjutning i hur Sverige närmar sig humanitära frågor, både inom och utanför landets gränser.

## Biståndets nya försiktighetsprincip

Samtidigt pågår en omfattande avveckling av det svenska biståndet internationellt. En ny så kallad försiktighetsprincip har införts, vilket innebär att organisationer kan förlora sin finansiering baserat på mycket indirekta kopplingar till extremism.

Ett aktuellt exempel är hjälporganisationen Islamic Relief, som nyligen förlorade sin svenska finansiering. Detta efter att en granskning från Centrum mot våldsbejakande extremism, CVE, konstaterat att två anställda har familjeband till personer som i sin tur har kopplingar till totalitär respektive våldsbejakande islamism. I själva granskningen understryks att detta i sig inte säger något om organisationen, men försiktighetsprincipen tillämpas ändå.

Konsekvenserna av beslutet blir omedelbart kännbara. Nästa vecka upphör Sveriges stöd till undernärda och svältande barn i Liban och Etiopien. Enligt kritiker finns ingen annan organisation på plats som kan ta över arbetet, vilket innebär att barn kommer att drabbas direkt. Men regeringen anser att markeringen är viktigare – inte en enda svensk skattekrona får riskera att hamna hos extremister.

Försiktighetsprincipen har väckt debatt om huruvida Sveriges prioriteringar är rätt balanserade. Kritiker menar att försiktigheten borde handla om att inte rasera strukturer som byggts upp i världens mest utsatta områden, snarare än en absolut princip om att aldrig riskera att pengar hamnar fel.

## Tonårsutvisningar väcker starka känslor

Parallellt med biståndsfrågorna pågår en intensiv debatt om så kallade tonårsutvisningar här hemma i Sverige. Ungdomar som vuxit upp i landet, gått i svensk skola och skapat sina liv här utvisas trots starka band till samhället. De har ofta familj och vänner i Sverige, och många har inte någon verklig anknytning till det land de ska skickas till.

Dessa utvisningar är resultatet av en medveten politisk förändring. Sverige har ändrat lagstiftningen så att det knappt längre går att åberopa humanitära skäl för att få stanna. Detta är en markant förändring från tidigare praxis, där hänsyn togs till den enskildes situation och integration i samhället.

En majoritet av svenskarna anser att dessa utvisningar är fel, enligt en undersökning från GP. Men även i den kritiska debatten har tonläget förändrats. Argumenten handlar ofta om hur duktiga ungdomarna är, att de ”gör rätt för sig” och ”bidrar” till samhället. Detta argument har också kritiserats, eftersom det mellan raderna innebär att en ungdom som inte är lika framgångsrik i skolan skulle kunna utvisas med gott samvete.

## Sverigedemokraternas inflytande över debatten

Många debattörer menar att Sverigedemokraterna har förändrat den politiska spelplanen, och att andra partier anpassar sig efter deras linje. Men förändringen går djupare än så – själva sättet att resonera i migrationsfrågor har förändrats. Humanismen har enligt kritiker suddats bort från debatten, ersatt av ett fokus på lönsamhet och nytta.

Lönsamhetsargument har visserligen sin plats i politiska diskussioner, påpekar debattörer, men ett samhälle handlar också om vilka vi vill vara för varandra. Frågan som nu ställs är om Sverige har glömt denna grundläggande dimension av samhällsbygget. När försiktighetsprincipen tillämpas så strängt att barn svälter, och när ungdomar som vuxit upp här utvisas trots folkligt motstånd, vittnar det enligt kritiker om en hårdnande syn på humanitära värden som tidigare var centrala i svensk politik.