Historiskt möte mellan hockeyikoner i Rögle

Handslaget är fast, leendena varma. Det är ett historiskt första möte mellan två generationer av Rögle-profiler som äger rum en solig aprileftermiddag.

Calvin de Haan, 34-årig NHL-meriterad back, och Kenny Jönsson, 51-årig svensk hockeylegend med OS-guld på meritlistan, möts för första gången. Trots att de aldrig träffats förut finns det en ömsesidig respekt mellan dem.

”Kenny är en legendar i den här staden, det vet jag. Det är coolt att sitta bredvid honom. En OS-guldmedaljör dessutom. Det är en ära att slutligen få träffa dig”, säger de Haan med uppriktig värme i rösten.

Jönsson besvarar komplimangen: ”Jag är väldigt imponerad. Calvin är en stor ledare i mina ögon, särskilt här i slutet av säsongen, efter omställningen från Nordamerika till Sverige. Kanske är det annorlunda inombords, men jag ser hela tiden ett stort lugn på isen. Du verkar aldrig stressad…”

De Haan skämtar bort berömmet: ”…jag gömmer mina gråa hår.”

De två backarna delar många likheter i sitt spel. Kenny Jönsson ser tydliga paralleller: ”En sak jag var bra på var att inte ge bort problem till någon annan. Jag ser samma sak i Calvin; han kan dra på sig en eller två motståndare, ta emot en tackling och sätta en medspelare i en bra position. Han har pondus och gör sina lagkamrater bättre varje gång han är på isen.”

När Calvin de Haan ställer upp för matchernas första tekning i Catena arena gör han det under den pensionerade tröja nummer 19. Ingen har betytt mer för Rögle än Kenny Jönsson, som var starkt bidragande till klubbens två elitserieavancemang 1992 och 2008.

Nu skrivs ett nytt kapitel i klubbens historia. Efter finalförlusterna 2021 och 2022 har Rögle tagit sig till en tredje SM-final. För de Haan vore en seger något särskilt.

”Jag har inte vunnit ett skit i min hockeykarriär, så det vore häftigt. Jag tror att vi har en riktigt bra chans att lyckas också”, säger kanadensaren.

Atmosfären i Ängelholm inför finalen är elektrisk. De Haan berättar entusiastiskt om registreringsskyltar med Rögleloggor och grönvita flaggor i trädgårdar.

”Alla pedagoger på min sons förskola är så uppumpade inför finalen och det märks på de andra föräldrarna också. Det är en riktig buzz i Ängelholm, jag kan känna av förväntningarna och stämningen till och med när jag är ute och cyklar med familjen på eftermiddagarna.”

Ur-ängelholmaren Kenny Jönsson fick sin hockeyfostran i Rögle. Det var i den tröjan karriären tog fart och avslutades, och det var i dåtidens Ängelholms ishall några av hans största bedrifter ägde rum.

”Jag tror att supportrarnas passion kommer från arv och traditioner, Rögle vandrar genom generationer”, förklarar Jönsson. ”De som står i klacken i dag har sina pappor på högra sittplats. Och deras föräldrar var i sin tur där långt innan min tid, på 60-talet. Det sitter så djupt, det pratas Rögle hemma och folk blir grönvita i själen tidigt. Det här betyder så mycket för många.”

De Haan har snabbt förstått denna särskilda klubbkultur: ”Detta handlar inte om mig, det vore bara så coolt att vinna ett guld till Ängelholm. Kenny pratar om familjer som följt klubben i generationer. Jag vet att det finns äldre människor som har drömt ett helt liv om att Rögle ska vinna något.”

New York Islanders är ytterligare en gemensam nämnare. Kenny Jönsson spelade över 600 NHL-matcher där 1996-2004. Calvin de Haan fick ihop 319 matcher i samma organisation mellan 2011 och 2018 och minns den svenske backen från barndomen.

”Jag har alltid graviterat mot den typen av spelare. Du vet: en pålitlig, stabil tvåvägsback. Kenny var verkligen en back alla borde ta efter, det är det bästa sättet att spela på i mina ögon. Islanders fans älskade Kenny, de pratade alltid om honom på Long Island.”

Familjen står i centrum för båda spelarna. Calvin de Haan talar om lyckan över att få mer tid med sin familj i Sverige, medan Kenny Jönssons beslut att återvända till allsvenska Rögle 2005 – vid bara 30 års ålder – också var ett familjebeslut.

”Vi bestämde att våra barn skulle få växa upp i Sverige och gå i skola här”, berättar Kenny. ”Men det är först när du får mer tid med familjen som du inser hur mycket tid man tillbringar borta från familjen som NHL-spelare.”

De Haan instämmer: ”Mina barn kommer inte alltid att vilja hänga med mig, så jag försöker passa på nu. Det är viktiga år. Min yngsta son är nio månader, den här extra tiden med honom har varit värd sin vikt i guld. Min äldsta pojke fyllde tre häromveckan. Bara att se hans utveckling under säsongen har varit fantastiskt, han räknar till tio på svenska nu.”

Med ett OS-guld och två VM-medaljer i bagaget har Kenny Jönsson mycket att dela med sig av inför den stundande finalen.

”Njut, det är en speciell tid du och dina lagkamrater har framför er”, säger han till de Haan. ”Ändra ingenting, det finns många goda skäl till att ni tagit er hit. Ni har gjort det fantastiskt.”

Calvin de Haan kliar sig i skägget och reflekterar en stund innan han svarar: ”Det är en sak vi har pratat om i omklädningsrummet hela vägen: vinst eller förlust, kort minne. Nästa match. Vår tränarstab har gjort ett riktigt bra jobb med att förbereda oss för det här slutspelet. Vi har med oss en enormt positiv inställning till den här finalen.”

Stjärnmötet slutar som det började, med ett stadigt handslag. Kenny Jönsson önskar lycka till och lämnar arenan där hans tröja tronar som en historisk påminnelse i taket. Men makten är borta, han är bara en av supportrarna nu.

Nästa kapitel är det Calvin de Haan som skriver.