Varningen: Svenska dopningsbrott kan gå under radarn

I början av januari stoppade polisen en fystränare, anställd i en elitklubb, utanför ett gym. Vid den efterföljande husrannsakan hittades 93 tabletter Oxandrolon – en syntetisk form av testosteron känd som anabola steroider som är populär bland kroppsbyggare. Ett urinprov visade att fystränaren hade anabola steroider i kroppen.

Personen står nu åtalad för ringa dopningsbrott och har sedan händelsen lämnat sitt jobb i elitklubben. Det är dock oklart om avgången har direkt koppling till dopningsbrottet. Dagens Nyheter har försökt kontakta klubben i fråga men inte fått något svar.

Att en person från tränarstaben i ett svenskt elitlag åtalas för dopningsbrott väcker dock inte längre samma alarmerande reaktioner hos Antidoping Sverige som det kanske skulle gjort tidigare.

”Vi har i alla år haft ett system där vi regelbundet går igenom alla dopingdomar utanför idrotten, i enlighet med dopningslagen i Sverige, för att se om någon av personerna som dömts för doping har någon koppling till svensk idrott,” säger Christine Helle, vd på Antidoping Sverige. ”Nu har det blivit väldigt mycket svårare.”

Förändringen beror framför allt på dataskyddslagstiftningen och ny vägledande praxis i Högsta Domstolen efter den så kallade Lexbase-domen. Det innebär att exempelvis polis eller tull inte längre rutinmässigt kan lämna ut uppgifter om dopningsdömda personer. I de dokument som Antidoping Sverige numera får tillgång till är personuppgifter i regel borttagna.

”Vi har stor förståelse för att Sverige måste förhålla sig till EU-beslut, men vi går nu miste om en väldigt bra möjlighet att kontrollera om någon av de som döms för doping utanför idrotten har koppling till idrottsrörelsen,” förklarar Helle.

Inom idrottsvärlden är regelverket tydligt – endast aktiva idrottare kan stängas av för att själva ha använt dopningspreparat. Så kallade stödpersoner, som tränare och annan personal kopplad till elitidrottslag, kan stängas av om det framkommer att de exempelvis försett aktiva med förbjudna preparat.

För att kunna utreda sådana fall måste Antidoping Sverige få kännedom om identiteten på dopningsdömda personer. Det är fortfarande möjligt att kontakta domstolarna individuellt för att begära ut information, men det är en mycket tidskrävande process.

”För de flesta andra organisationer är inte det viktiga vem som begått ett brott, utan vad konklusionen i beslutet är. Men för oss är det helt avgörande att kunna se vem personen är och om den har koppling till idrotten,” säger Jessica Wissman, avdelningschef för juridik på Antidoping Sverige.

Ett ytterligare problem är att i många dopningsfall utanför den organiserade idrotten begår personen ofta samtidigt ett grövre brott, exempelvis narkotikabrott. I sådana situationer kan åklagaren välja att inkludera dopningsbrottet i det grövre brottet, vilket innebär att dopningsbrottet inte nödvändigtvis nämns specifikt i domen.

”Då finns informationen med i den så kallade slasken i utredningen, och den får inte vi ta del av,” förklarar Jessica Wissman.

I andra nordiska länder ser situationen annorlunda ut. I Danmark fungerar den statliga antidopningsorganisationen även som myndighet, vilket underlättar informationsutbytet med exempelvis polisen. I Norge arbetar man för närvarande med att ta fram ny lagstiftning för att förbättra samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter och antidopningsarbetet.

Antidoping Sverige önskar se en liknande utveckling i Sverige.

”För att vi ska lyckas i antidopingarbetet inom idrotten måste vi få mer samarbete med rättsvårdande myndigheter,” understryker vd Christine Helle. ”Vi delar information med polis och tull, men i dagsläget kan de inte dela information med oss. Och det är en stor nackdel i det svenska antidopingarbetet.”

Fystränaren som nyligen åtalades hade anabola steroider både i hemmet och i kroppen enligt provtagningar. Fallet illustrerar tydligt problematiken som Antidoping Sverige står inför när det gäller att effektivt övervaka och kontrollera dopningsbrott som kan ha koppling till organiserad idrott, särskilt när det gäller personer i stödfunktioner runt idrottsutövare.