Vänsterpartiets olyckliga kärlek till Centern

På torsdagen röstades Magdalena Andersson ner i den första statsministeromröstningen i riksdagen. Det var ett väntat besked, men ändå ett som skickade signaler om hur djupt den parlamentariska krisen faktiskt går. För socialdemokraternas partiledare handlade det om att mäta styrkan i det underlag hon kan räkna med – och resultatet visar att vägen till regeringsmakten är allt annat än rak.

Frågan som nu dominerar samtalen i korridorerna är vad som egentligen händer med de små partiernas positioner. Vänsterpartiet, som tidigare fällt regeringen genom att dra tillbaka sitt stöd, har åter hamnat i en nyckelroll. Partiet sägs nu ”tråna efter” Centerpartiet, i en konstellation där de politiska motsättningarna är minst sagt påtagliga. Vänsterpartiet vill gärna se en regering som lutar sig åt vänster, men utan Centerpartiets mandat går det inte att nå en majoritet – eller ens en tolerabel minoritet.

Samtidigt har Elisabeth Thand Ringqvist, Centerpartiets ekonomiskpolitiska talesperson, hamnat i ett besvärligt läge. Hennes parti har länge sagt nej till en regering som är beroende av Vänsterpartiet. Men nu ställs frågan från allt fler håll: Har hon dragit en röd linje mot sig själv? Kritikerna menar att Centerpartiet i praktiken håller på att mjukna, trots att man offentligt fortsätter att markera avstånd. Risken är att partiet hamnar i en situation där man måste välja mellan att släppa fram en socialdemokratisk regering med vänsterstöd – eller att ta ansvar för att ingen regering alls kan bildas.

För Magdalena Andersson är torsdagens omröstning inte nödvändigtvis slutet. I svensk politik handlar statsministeromröstningar ofta om att testa marken. En första omröstning kan följas av en andra, och det är inte ovanligt att partier som först sagt nej till slut väljer att lägga ner sina röster för att undvika nyval. Men det politiska priset kan bli högt. Socialdemokraterna har redan gjort stora eftergifter i sakpolitiken för att försöka locka stöd, och varje ytterligare kompromiss riskerar att urholka partiets trovärdighet hos väljarna.

Det är också värt att komma ihåg att Centerpartiet inte är en helt homogen grupp i den här frågan. Inom partiet finns en tydlig falang som vill hålla fast vid den liberala profil som partiet byggt under Annie Lööfs ledarskap. Men det finns också röster som argumenterar för att man måste vara pragmatisk i ett läge där högersidan – med Sverigedemokraterna i spetsen – växer sig allt starkare. Elisabeth Thand Ringqvist har hittills varit en av de tydligaste rösterna för att hålla Vänsterpartiet utanför inflytande, men frågan är hur länge hon kan upprätthålla den linjen när trycket ökar både inifrån och utifrån.

Marknaden och omvärlden följer förstås också utvecklingen. Sverige befinner sig i ett ekonomiskt läge med stigande räntor, hög inflation och en osäker arbetsmarknad. Att landet samtidigt har en regeringsbildning som drar ut på tiden skapar oro bland investerare och internationella bedömare. Ett politiskt kraftmätande i Stockholm har sällan varit mer känsligt än just nu, när ekonomin behöver stabilitet och tydliga besked.

Det parlamentariska läget är låst, men inte omöjligt att lösa. För att Magdalena Andersson ska kunna väljas till statsminister krävs att en majoritet av riksdagens ledamöter – eller åtminstone inte tillräckligt många nej-röster – motsätter sig henne. Enligt dagens röstfördelning innebär det att hon måste få antingen Vänsterpartiet eller Centerpartiet att ändra inställning. Vänsterpartiet har signalerat att man kan tänka sig att stödja henne om man får inflytande över politiken, men Centerpartiet har varit det stora hindret. Just därför blir Thand Ringqvists roll så central.

Om Centerpartiet skulle välja att släppa fram Andersson, skulle det vara ett historiskt skifte. Partiet har under lång tid positionerat sig som ett mittenparti med liberala värderingar, och ett samarbete med Vänsterpartiet skulle rimma illa med den bilden. Å andra sidan finns det en reell risk att ett nej från Centerpartiet leder till nyval – något som få partier egentligen vill. Väljarna är trötta på politiska kriser, och opinionsmätningarna visar att både Socialdemokraterna och Moderaterna skulle kunna tjäna på ett nyval, men att småpartierna riskerar att förlora.

Torsdagen var bara första akten. Nu väntar intensiva samtal mellan partiledarna, och alla ögon riktas mot Centerpartiet. Frågan är om Elisabeth Thand Ringqvist kan hålla sin röda linje – eller om hon tvingas omvärdera vad partiet egentligen vill uppnå. En sak är säker: Vägen framåt kommer att vara fylld av både dramatiska vändningar och tuffa kompromisser.