Utnyttjade nordkoreanska arbetare göder Rysslands och Nordkoreas försvar

Genom att under falsk flagg utge sig för att vara en rysk arbetsgivare har människorättsorganisationen Global Rights Compliance (GRC) fått en unik inblick i hur nordkoreansk arbetskraft rekryteras till fabriker i Ryssland. Genom att posera som arbetsgivare har organisationen kunnat följa hela kedjan – från första kontakt till utplacering i fabrikerna. Granskningen visar ett system där arbetarna utnyttjas av både ryska företag och den nordkoreanska regimen, i strid med FN:s sanktioner.

De nordkoreanska arbetarna arbetar ofta 18 timmar om dagen och får ledigt högst en dag i veckan, enligt GRC. Över 90 procent av lönen går direkt till den nordkoreanska staten. Arbetarna reser in i Ryssland på studentvisum – ett sätt att kringgå de FN-sanktioner som sedan 2017 förbjuder medlemsländerna att anställa arbetskraft från Nordkorea. Väl på plats placeras de i fabriker utan formella anställningskontrakt, vilket gör dem rättslösa och i praktiken förhindrade att söka stöd eller skydd.

”De flyr inte” – det är ett av försäljningsargumenten från det nätverk som förmedlar arbetarna till ryska arbetsgivare. För varje förmedlad arbetare tar nätverket ut en avgift på 12 000–18 000 kronor. Arbetarna beskrivs som en billig och pålitlig arbetskraft som inte kräver vare sig anställningsavtal eller sociala förmåner.

Enligt GRC är både den ryska krigsapparaten och den nordkoreanska regimen vinnare på upplägget. Nordkoreanska arbetare utomlands beräknas årligen dra in motsvarande 4,5–7,9 miljarder kronor till regimen och dess vapenprogram.

Granskningen identifierar flera ryska företag med kopplingar till försvarsindustrin som anlitar nordkoreansk arbetskraft. En av fabrikerna är KPP Ruskon, en av Rysslands största producenter av livsmedel till militären. Bolaget har en nyckelroll i den militära logistikkedjan. Fabriken har också fått besök av personal från den nordkoreanska ambassaden i Moskva, vilket enligt GRC bekräftar att den nordkoreanska staten är direkt involverad. Även syfabriker finns bland de arbetsplatser där nordkoreaner har placerats.

– Den här granskningen exponerar det farliga närmandet mellan två länders militära ambitioner: Nordkoreas användning av tvångsarbetskraft för att finansiera sitt vapenprogram och Rysslands växande beroende av arbetskraft för att upprätthålla sin krigsekonomi, säger Elise Lauriot Prevost, juridisk rådgivare vid Global Rights Compliance.

Bakom nätverket som förmedlar arbetskraften står affärsmannen Vladimir Sokolov. I oktober svartlistades han av EU, som frös hans tillgångar med hänvisning till hans samarbetsprojekt med Nordkorea.

Utstationeringen av nordkoreansk arbetskraft utomlands är ingen ny företeelse. Före de skärpta sanktionerna uppskattades tiotusentals nordkoreaner arbeta i Kina, Ryssland och flera andra länder, ofta inom bygg-, skogs- och textilindustrin. I Ryssland har gästarbetarna historiskt framför allt varit verksamma i Fjärran Östern, inom exempelvis skogsbruk och gruvdrift. För regimen i Pyongyang har utlandsarbetarna länge varit en viktig källa till hårdvaluta – intäkter som enligt FN bland annat har använts för att finansiera landets kärnvapen- och missilprogram.

Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har banden mellan Moskva och Pyongyang fördjupats dramatiskt. Nordkorea uppges ha levererat artilleriammunition och ballistiska missiler till Ryssland, medan Ryssland har erbjudit ekonomiskt och diplomatiskt stöd. Den nya granskningen visar att arbetskraftssamarbetet är ytterligare en del i den allt tätare relationen.

För Ryssland kommer arbetskraften i ett kritiskt läge. Kriget har lett till omfattande utvandring, mobilisering av unga män och stora förluster på slagfältet, vilket skapat en akut brist på arbetskraft inom flera industrisektorer. Inom såväl tillverkningsindustrin som byggsektorn rapporterar företag om svårigheter att hitta personal. Att anlita utländsk arbetskraft – även i strid med internationella sanktioner – har blivit ett sätt för ryska företag att upprätthålla produktionen.

FN:s säkerhetsråd har sedan 2006 antagit flera resolutioner för att strypa Nordkoreas tillgång till utländsk valuta. Resolution 2375 från 2017 innebar att medlemsländerna inte längre fick utfärda arbetstillstånd för nordkoreanska medborgare, och resolution 2397 från samma år krävde att samtliga nordkoreanska gästarbetare skulle vara återförda till hemlandet inom två år. Trots detta fortsätter både Ryssland och Nordkorea att systematiskt kringgå sanktionerna, enligt GRC. Den nya granskningen väcker därmed frågor om hur effektiva de internationella påtryckningarna är när två länder med egna intressen väljer att samarbeta.