Erik de la Reguera: Tältlägret i Madrid bröt skärmarnas ensamhet

Efter 38 nätter i tält på Puerta del Sol i Madrid är protestlägret mot bostadskrisen avvecklat. Under helgen valde de flesta aktivisterna att bryta upp, och på tisdagen tömde polisen torget. Därmed fick ockupationen ett slut efter den längsta tältockupationen i Spaniens moderna historia – längre än 2011 års indignadosrörelse, som senare ledde till bildandet av vänsterpartiet Podemos.

Torget Puerta del Sol har länge varit en central samlingspunkt för politiska protester i Spanien. När lägret avvecklades hade hundratals personer övernattat där sedan den 26 september. Det började som en protest mot vräkningen av 87-åriga María del Carmen Abascal, kallad Maricarmen. Hon fick till slut rätt att återvända till sin bostad, men avled innan det hann bli verklighet. Hennes fall blev en symbol för en bostadsmarknad som många upplever som djupt orättvis.

Bakgrunden är en bostadskris som vuxit sig allt djupare i Spanien. I Madrid och andra storstäder har hyrorna stigit kraftigt under lång tid, drivet av turistuthyrning, bostadsspekulation och ett otillräckligt utbud av hyresrätter. Allt fler unga bor kvar hos föräldrarna eller delar trånga lägenheter, medan vräkningar drabbar de mest utsatta.

När reportrar besökte lägret under dess sista dagar märktes en växande trötthet. Många hade då levt på torget i mer än en månad, och donationerna av mat och förnödenheter började sina. Trots det var vardagen välordnad. Det fanns en städkommission, en kökskommission och en medlingskommission. Varje vecka hölls stormöten där representanter för lägrets olika ”grannskap” deltog. Hemlösa erbjöds sovplats i lediga tält.

Ett av grannskapen kallades ”Arpa”. Där fanns studenter, en kock, en fysioterapeut, en socialarbetare och en telefonist. Alla var under 40 och nästan alla saknade tidigare politisk erfarenhet. De delade inte bara tältplats, utan också boenderfarenheter.

– Jag har ett rum i en lägenhet som jag delar med tre andra. Så bor nästan alla jag känner. Man betalar 500–600 euro i månaden, sade Celia Laborda, 25, som studerar kommunikationsvetenskap och satsar på en musikkarriär.

Nico, 26, fyllde i att det för många motsvarar två tredjedelar av inkomsten efter skatt.

Celia kom ursprungligen från Extremadura, en region som under lång tid brottats med avfolkning, och berättade att hon länge känt sig ensam i Madrid. I ”Arpa” hittade hon en gemenskap. Gruppen anordnade filmvisningar, poesiuppläsningar och konstworkshops.

– Länge kände jag mig väldigt ensam i Madrid. Men i Arpa har jag hittat personer jag tycker om, sade hon.

Men tillvaron i lägret var inte problemfri. Det förekom bråk om stölder, och på nätterna försökte berusade och aggressiva personer ta sig in. Enligt 38-årige kocken Pepe Rech kom även högerextrema grupper till torget.

– Så sent som i går kväll var det nazister här och försökte köra iväg oss, sade han.

Aktivisterna svarade med ickevåld: de stod i ring runt lägret och inväntade polisinsatsen.

Protestlägret växte fram i ett politiskt spänt läge. Efter veckor av demonstrationer utfärdade premiärminister Pedro Sánchez ett dekret med åtgärder mot bostadskrisen. Det innehöll bland annat förbud mot vräkningar av utsatta hyresgäster till 2030, automatisk förlängning av hyresavtal, reglering av korttidsuthyrning och enskilda rum, sänkt moms på bostadsbyggande, billiga lån för personer utan eget boende och åtgärder mot bostadsspekulation. Men kongressen stoppade dekretet i början av oktober, och Sánchez utlyste nyval den 29 november.

Inför valet leder högerpartiet Partido Popular stort i opinionsmätningarna. Dess troliga stödparti, högerradikala Vox, har fått vind i seglen efter migrantkrisen i Ceuta, den spanska exklaven i Nordafrika. Även en tågolycka söder om Toledo har skadat socialistregeringen, som ansvarar för järnvägsunderhållet. Bostadsfrågan väntas bli en av valets viktigaste frågor, men också migration, ekonomi och infrastruktur formar valrörelsen.

Oron över ett regeringsskifte fanns också bland aktivisterna. Kiko Fernandez, 28, sade när han sopade mellan tälten att han var rädd för att högern skulle vinna.

– Då återvänder jag till landsbygden utanför Murcia. Jag har bestämt mig för att jag inte vill bo i städer, sade han.

I en kommuniké efter uppbrottet skrev ockupanterna att lägret visat vad gemenskap kan åstadkomma.

– Vi har lärt oss att om vi går samman, kan vi bryta isoleringen och skapa en verklig förändring, drömma och bygga den framtid som vi vill ha och förtjänar. Det här lägret är beviset för att det går, skrev de.