Expert: Proryska konton piskar upp våldet i Frankrike

Våldsamheten i de franska protesterna väcker nu frågor om vem som egentligen gynnas av kaoset. Medan regeringen i Paris försöker återställa ordningen pekar forskare på en oroande utveckling: Proryska konton har blivit alltmer aktiva under kravallerna. Enligt Catherine Fieschi, forskare vid Robert Schuman Centre i Florens, är de minst lika aktiva som extremvänstern.

Det som började som demonstrationer mot politiska reformer har i flera franska städer övergått i våldsamheter. Brinnande bilar, vandaliserade byggnader och hårda sammanstötningar med polis har dominerat bilderna i internationella medier. För ytterhögern har oroligheterna blivit ett sätt att stärka bilden av sig själva som det enda alternativet som kan återställa lag och ordning. Men enligt forskare finns det även en extern aktör som tjänar på instabiliteten: Ryssland.

Kremls intresse av att förstärka splittringen inom europeiska demokratier är väldokumenterat. Genom att underblåsa sociala konflikter hoppas Moskva kunna försvaga stödet för Ukraina, minska förtroendet för EU-institutioner och skapa en känsla av att västvärlden står inför ett sammanbrott. Proryska konton på sociala medier spelar en central roll i den strategin. De sprider ofta material som förstärker ilska och polarisering, oavsett om det kommer från höger eller vänster.

Catherine Fieschi beskriver hur dessa konton arbetar. De är inte bundna till någon specifik ideologi, utan utnyttjar befintliga spänningar i samhället. Under protesterna har de bland annat spridit bilder och videor som tagits ur sitt sammanhang, förstärkt våldsamma budskap och lagt bränsle på debatten om polisvåld. Målet är inte att stödja en viss sida, utan att göra konflikten djupare och mer svårlöst.

Fieschis uttalande om att de proryska kontona är minst lika aktiva som extremvänstern är betydelsefullt. Det visar att desinformationen inte längre bara kommer från enstaka trollkonton, utan från en organiserad verksamhet som anpassar sig till aktuella händelser. Hon menar att den här typen av påverkansarbete har blivit en allt viktigare del av Rysslands utrikespolitiska verktygslåda.

Frankrike är av särskilt intresse för Kreml. Landet är en av EU:s centrala medlemsstater, en av Europas största ekonomier och en permanent medlem i FN:s säkerhetsråd. Ett politiskt instabilt Frankrike försvagar den europeiska enigheten i en tid då många länder försöker hålla samman kring stödet till Ukraina. President Emmanuel Macron har dessutom varit en av de mest högljudda rösterna för ett starkare europeiskt försvar, något som knappast uppskattas i Moskva.

De senaste åren har liknande mönster observerats i flera andra länder. I Tyskland har proryska konton spridit material om energipriser och migration. I Storbritannien har desinformationskampanjer kopplats till allmänna val och frågan om Brexit. I Sverige har säkerhetspolisen varnat för utländska påverkansoperationer som riktar in sig på politiska skeenden. Det handlar om ett återkommande mönster där inhemska problem blåses upp och förvrängs för att gynna Rysslands intressen.

Frankrike är inget undantag. Tvärtom kan landet vara särskilt sårbart eftersom protester och demonstrationer har en lång och stark tradition. För utomstående aktörer är det relativt enkelt att gömma sig i bruset och förstärka de röster som redan är mest högljudda. Det gör det svårare för polis, myndigheter och medier att skilja på äkta vrede och organiserad påverkan.

Samtidigt är det viktigt att inte överdriva den ryska inblandningen. De faktiska protesterna drivs av reella missnöjen inom Frankrike, och våldsamheterna har i huvudsak inhemska orsaker. Men det betyder inte att påverkansförsöken saknar betydelse. Forskare som Fieschi menar att de kan bli en avgörande faktor genom att förlänga konflikter och göra dem mer svårlösta.

För franska medier och beslutsfattare innebär detta en ökad utmaning. Att rapportera om protester utan att spela desinformationsaktörernas spel är inte alltid lätt. Bilder på våld och förstörelse är i sig nyhetsmässigt relevanta, men de kan också användas som vapen av aktörer som vill underminera förtroendet för den franska regeringen och demokratiska institutioner.

På sikt kan oroligheterna också få ekonomiska följder. Frankrike är en nyckelmarknad i eurozonen, och politisk instabilitet brukar påverka investerares förtroende. Även om protesterna hittills inte haft några dramatiska effekter på finansmarknaderna, är det en risk som beaktas i bedömningar av landets ekonomiska framtid. Ju längre våldsamheterna pågår, desto större blir risken att det avspeglas i räntor och företagsinvesteringar.

Catherine Fieschis slutsats är samtidigt en påminnelse om en bredare utveckling. De digitala plattformarna har gjort det möjligt för både stater och grupper att påverka opinioner i andra länder på ett sätt som var svårt att föreställa sig för bara några decennier sedan. Frankrike befinner sig nu i skottlinjen, men frågan om vem som ligger bakom den digitala polariseringen är relevant för hela Europa.