Israel inför ”gul linje” i södra Libanon: ”Mycket oroande”

Israelisk expansion orsakar förstörelse och utplånar livsvillkor i södra Libanon

Omkring 55 byar vid gränsen mellan Libanon och Israel har drabbats direkt av den israeliska expansionen i södra Libanon. Trots att ett eldupphör har varit gällande sedan i fredags, avråder Israel fortfarande de som flytt från byarna att återvända till sina hem.

Ahmed, en 40-årig sportjournalist från Bent Jbeil-distriktet söder om Litani-floden, beslutade sig ändå för att återvända till sin hemby tillsammans med sin familj efter eldupphöret. Mötet med hembyn blev en chock – området var nästan helt förstört.

”Det var en svår syn. Längs vägen låg förstörda bilar och butiker och byggnader i ruiner. Många äldre gick till fots eftersom de inte orkade sitta länge i bilarna och barnen grät,” berättar Ahmed för DN.

Resan från Beirut, en sträcka på drygt tio mil, tog Ahmed och hans familj mellan sju och åtta timmar i tryckande värme. De tvingades köra långsamt över Qasimiya-bron som förstörts i israeliska attacker. Efter att ha inspekterat sitt hem och sin butik valde familjen att återvända till västra Beirut redan dagen därpå. Situationen var helt enkelt för osäker för att stanna.

”Husen är antingen raserade eller har krossade fönster. Byn saknar helt grundläggande tjänster som el och vatten och internet fungerar knappt. Många har återvänt och flytt igen,” förklarar Ahmed.

Enligt rapporter har samtliga gränsbyar tömts på invånare efter israeliska order, med undantag för tre byar där den kristna befolkningen har vägrat lämna sina hem. Trots den överenskomna vapenvilan har Israel meddelat att man behåller en ”säkerhetszon” som sträcker sig tio kilometer in på libanesiskt territorium.

I lördags meddelade den israeliska militären officiellt att man har upprättat en så kallad ”gul linje” som löper längs hela gränsen mellan länderna, från Medelhavet i väster till de östra libanesiska bergen mot Syrien. Denna ”gula linje” påminner om en liknande strategi som Israel har implementerat i Gaza, där över 50 procent av Gazaremsans yta nu ligger bakom en liknande gränsdragning – ett faktum som har hindrat tiotusentals internflyktingar från att återvända till sina hem.

Den betydande skillnaden i Libanons fall är att den gula linjen införs ensidigt av Israel, utan någon överenskommelse med Hizbollah, den militanta rörelse som kontrollerar stora delar av södra Libanon.

”Vi lever i sorg, oro och ovisshet,” säger Ahmed om situationen.

På frågan om hur det känns att höra uttrycket ”gula linjen” svarar han: ”Det är frustrerande. Vi är trötta på att få nya linjer påtvingade oss – den blå linjen, linjen vid Litanifloden och nu gula linjen. De allra flesta här känner en djup hopplöshet och tror att de kommer att förlora sina byar.”

Israels försök att skapa buffertzoner i södra Libanon är inget nytt fenomen. Sedan invasionen 1978 har liknande försök gjorts, och fram till tillbakadragandet år 2000 kontrollerade Israel ett gränsbälte på upp till 20 kilometer in i Libanon. Efter tillbakadragandet upprättade FN en tillfällig 120 kilometer lång så kallad ”blå linje” för att verifiera att Israel faktiskt hade lämnat libanesiskt territorium.

Till skillnad från tidigare gränsdragningar finns det ingen officiell karta över den nya gula linjen, och enligt experter kan den nå flera kilometer in i Libanon. Den nuvarande vapenvilan innehåller heller inga bestämmelser om ett israeliskt tillbakadragande från Libanon, vilket skapar oro för att ockupationen kan bli långvarig.

Situationen har skapat en humanitär kris i de drabbade områdena, där grundläggande infrastruktur som el- och vattenförsörjning har förstörts. Många av dem som vågat återvända till sina hem har tvingats fly igen på grund av osäkerheten och bristen på grundläggande tjänster. Den omfattande förstörelsen av byar och infrastruktur kommer sannolikt att kräva år av återuppbyggnad, förutsatt att befolkningen över huvud taget tillåts återvända.