Nathan Shachar: Attacken mot Iran är riktad mot regimens hjärta

Efter veckor av spänd väntan slog Israel till mot Iran under morgontimmarna, i vad som framstår som en noggrant koordinerad operation med stöd från USA. Attacken markerar en betydande upptrappning i den långvariga konflikten mellan ärkefienderna.

Israeliska Mossad vände sig tidigt på morgonen direkt till Irans medborgare via sociala medier med en ovanlig uppmaning: att dela med sig av taktisk och strategisk information. Detta drag signalerar en ambition att utnyttja interna spänningar inom Iran.

Den första attackvågen riktade sig mot flera strategiskt viktiga mål – militära anläggningar, administrativa centra och symboliskt betydelsefulla platser. Särskilt anmärkningsvärt är att även högt uppsatta makthavares bostäder attackerades, och enligt uppgifter ska flera ledande befattningshavare ha dödats i sina hem.

Medan amerikanska Tomahawkmissiler nådde sina mål genomfördes samtidigt omfattande cyberattacker och elektromagnetiska attacker för att slå ut kommunikationen mellan iranska beslutsfattare. Strategin verkar tydlig – att maximera förvirringen och försvåra en koordinerad iransk respons.

Uttalanden från både amerikanska och israeliska myndigheter tyder på att detta inte är en isolerad eller begränsad operation. Snarare verkar det handla om en mer omfattande strategi som sträcker sig bortom målet att göra Iran mer medgörligt i förhandlingar med USA.

En central fråga är nu hur och när Iran kommer att svara. Under den tolv dagar långa konflikten i juni förra året tog det arton timmar innan Iran inledde sin missilbeskjutning mot Israel. I den nuvarande attacken har Israel specifikt riktat in sig på fasta avfyrningsramper för Irans ballistiska missiler, men många av dessa är monterade på fordon som kan röra sig i underjordiska tunnelsystem.

Det skulle vara överraskande om Israel inte drabbas minst lika hårt som under sommarens iranska attacker, då flera bostadsområden, landets viktigaste sjukhus och betydelsefulla forskningsinstitut skadades allvarligt. Anmärkningsvärt är att flyglarmet ljöd i Israel samtidigt som de första israeliska och amerikanska flygplanen avfyrade robotar mot iranska mål – trots att inga missiler hade avfyrats mot Israel. Detta har väckt kritik, men det israeliska civilförsvaret har försvarat åtgärden med att de ville ”påminna befolkningen att hålla sig nära skyddsrummen”.

En annan avgörande faktor är den iranska allmänhetens reaktion. Efter en period av chockat lugn efter de blodiga tillslagen mot demonstranter i början av året, har iranska studenter åter börjat demonstrera under den senaste veckan. Paroller som ”Trump, vi är redo!” har hörts. Regimens överlevnad hänger i hög grad på dess förmåga att samla folket – även motståndare – under nationalistiska slagord, vilket blir en svår utmaning med tanke på de rådande stämningarna i landet.

Lika intressant blir libanesiska Hizbollahs reaktion. Dess ledare utlovade tidigare i veckan att rörelsen skulle engagera sig om ayatollah Ali Khamenei, Irans högste ledare, skulle komma till skada. Källor i Jerusalem uppger att Khameneis bostad attackerades, men att han inte befann sig där vid tillfället.

Hizbollah har kapacitet att avfyra missiler mot Israel, men ett sådant drag skulle innebära slutet för vapenvilan i Libanon och ge Israel en anledning att ytterligare försvaga den shiitiska milisen. Om den iranska regimen skulle falla, skulle det sannolikt markera början på slutet för Hizbollahs ställning som en parallell statsmakt i Libanon.

Medan världen håller andan i väntan på Irans respons, står det klart att denna attack representerar en betydande eskalering i den redan volatila regionen. De kommande dagarna blir avgörande för hur konflikten utvecklas och vilka långsiktiga konsekvenser den får för den regionala stabiliteten.