Donald Trumps förhoppningar om att Irans sändebud skulle möta upp och skaka hand med vicepresident JD Vance kraschade när Israel genomförde omfattande bombningar i södra Libanon. Händelserna har gett Iran en unik möjlighet att skjuta in sig på den diplomatiska scenen med krav som riskerar att sätta den amerikanske presidenten i en svår sits.

Efter att fyra israeliska soldater dödades av en Hizbollah-drönare i södra Libanon på torsdagen svarade Israel med bombningar mot flera mål i området, vilket resulterade i fler dödsoffer. För Iran kom Israels agerande som beställt. Hizbollahs attack mot de israeliska soldaterna skedde med Irans goda minne, och shiamilisens aktioner är noga samordnade med Teherans diplomatiska strategi.

Iran har nu ställt krav på Trump om garantier för att Israel inte ska agera militärt i Libanon, oavsett vad som händer på marken. Det är ett krav som sätter den amerikanske presidenten i en besvärlig position gentemot en av USA:s närmaste allierade i regionen.

Det verkar osannolikt att Trump skulle ge sådana garantier, men den israeliska ledningen lever i ständig oro för just en sådan order från presidenten. Även om Trump ännu inte är mogen för ett sådant beslut arbetar Iran med sin sofistikerade förhandlingsteknik och sitt välkända tålamod för att driva honom i den riktningen.

Nästa steg i Irans strategi, som redan har börjat, är att facilitera de shiitiska internflyktingarnas återkomst till sina samhällen i södra Libanon. Nära en miljon människor har tvingats fly sina hem i regionen. I nuläget, utan civilbefolkning på plats, kan Israels pilotlösa flygplan utgå från att allt som rör sig på marken är Hizbollah, vilket ger hög träffsäkerhet vid attacker.

Men när de civila återvänder till sina hem blir sådan eldgivning betydligt mer problematisk, särskilt nu när Trump har gett Israel allt mindre manöverutrymme. Det taktiska läget förändras fundamentalt när civilbefolkningen finns på plats igen.

Förr eller senare, det vet premiärminister Benjamin Netanyahu mycket väl, måste han räkna med att Trump ryter till och inte bara förbjuder aktioner mot Hizbollah, utan också kräver en utrymning av Israels så kallade säkerhetszon. Denna zon sträcker sig tio kilometer in på libanesiskt territorium och är strategiskt viktig för Israel.

Om en sådan utrymning blir verklighet kommer Hizbollahs hundratals förstörda fästen utmed gränsen till Israel att sättas i stånd och bemannas på nytt. Mycket snart skulle då allt vara som före den 8 oktober 2023, då Hizbollah attackerade Israel i sympati med Hamas i Gaza. Fram till dess höll Hizbollah styrkor tätt inpå en rad israeliska samhällen längs gränsen.

Att finna sig i en sådan situation före det israeliska valet i oktober skulle vara politiskt självmord för Netanyahu. Redan nu tvingas han stå ut med saker som intill helt nyligen var otänkbara. Partikolleger kritiserar honom öppet i medierna och uppmanar honom att inte ge efter för Trump. På fredagen svor han att Israel kommer att ”stanna i säkerhetszonen, så länge det behövs”.

Om Iran spelar sina kort väl kommer man att erbjuda Trump ett totalt slut på Hizbollahs beskjutning, i utbyte mot att denne tvingar bort Israel från södra Libanon. Om Trump får intrycket att hela Irankrisens lösning hänger på denna fråga är det troligt att han kommer att beordra Israel att backa. Om det sker tvingas Netanyahu välja mellan Trump och sina egna väljare.

Dilemmat gäller också den israeliska oppositionen, som har gott hopp om att rycka makten från Netanyahu i höst. De fyra till fem viktigaste oppositionsledarna kritiserar nu Netanyahu för hans brist på ryggrad och hans underdåniga hållning gentemot Trump. Men frågan är om någon av dem är redo att säga nej till Trump, om priset är ett amerikanskt exportstopp på ammunition och missiler.

Situationen kompliceras ytterligare av vad som kan hända den dag Iran kräver liknande eftergifter av Trump när det gäller Gazaremsan, där Irans skyddsling Hamas pressas tillbaka dagligen och bönar om en hjälpande hand från Teheran. Den diplomatiska spänningen mellan dessa tre parter – USA, Israel och Iran – skapar en komplex situation där varje beslut får långtgående konsekvenser för maktbalansen i Mellanöstern.