Peter Alestig: Fungerar FN:s klimatförhandlingar över huvud taget?

Årets klimatmöte, COP31, inleds i Antalya i Turkiet under ett historiskt pressat världsläge. Mötet pågår 9–20 november och samlar världens länder för att följa upp Parisavtalet. Sveriges delegation leds av klimatminister Romina Pourmokhtari (L). Aldrig tidigare har förhandlingarna inletts med så många parallella kriser: extremväder, energipriser, matbrist och ett allt svagare globalt samarbete.

COP står för Conference of the Parties och är FN:s årliga klimatkonferens. Sedan Parisavtalet slöts 2015 har mötena vuxit till de mest komplexa diplomatiska processerna i världen, men också till en påminnelse om hur svårt det är att enas om gemensamma åtgärder.

I Sydostasien har rök från omfattande bränder i Indonesien svept in över flera länder. I sydvästra USA har kraftigt regn orsakat översvämningar som förstört infrastruktur, bilar och bostäder. I Sydamerika har allvarliga översvämningar drabbat Panama, Colombia, Peru, Ecuador, Bolivia och El Salvador. Gemensam nämnare är klimatfenomenet El Niño, som förvärrar extremväder och enligt experter väntas bli en av de kraftigaste El Niño-händelserna som uppmätts. Fenomenet visar hur sårbara samhällen är inför ett varmare klimat.

Energikrisen har samtidigt skapat politiska chockvågor. Olje- och dieselpriserna pressas uppåt av USA:s och Israels krig mot Iran, och den fulla ekonomiska effekten har ännu inte slagit igenom. Höga gaspriser inför vintern utgör en särskild risk för Europa. Ukrainas attacker mot rysk oljeinfrastruktur har också bidragit till stigande dieselpriser. På råvarumarknaderna märks oron i priset på olja, diesel och gas. Eftersom diesel bland annat används i transporter, jordbruk och industri kan prisökningarna snabbt sprida sig till hela ekonomin. För många länder blir klimatmötet därmed en arena där energi- och säkerhetspolitik vävs samman.

Matkrisen är en tredje front. Enligt FN:s livsmedelsprogram WFP väntas El Niño slå ut stora delar av matproduktionen och kasta ytterligare 49 miljoner människor i akut hungersnöd. Samtidigt pressas matpriserna av brist på konstgödsel, inte minst till följd av kriget med Iran, och av stigande energipriser. Priset på baslivsmedel har redan varit högt efter flera år av störningar i globala leveranskedjor. Flera bedömare varnar för att hungersnöd kan utlösa nya konflikter och oroligheter, precis som livsmedelsprischockerna gjorde för drygt ett decennium sedan.

Den fjärde krisen rör det globala samarbetet. Antalet väpnade konflikter är det högsta sedan andra världskriget. Fattiga länder känner sig svikna, medan rika länder i allt högre grad vänder sig inåt. Biståndet har minskat när resurser flyttats till försvar. FN:s generalsekreterare António Guterres har under året varnat för att den internationella ordningen är hårt pressad. Behovet av global samordning är därmed större än på länge, men förutsättningarna är sämre.

Mot den bakgrunden samlas världens länder i Turkiet. Värdnationerna Turkiet och Australien har kallat mötet för ett ”elektrifierings-COP” – en titel som syftar på elektrifiering av allt från transporter till tung industri. Men flera delegater beskriver det snarare som ett överlevnadsmöte. De stora stridsfrågorna handlar om huruvida klimatförhandlingarna över huvud taget fungerar, hur fossila bränslen ska fasas ut och hur katastrofdrabbade länder ska kompenseras.

FN:s miljöprogram UNEP har konstaterat att det inte längre är möjligt att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Sverige och EU vill därför renodla förhandlingarna och fokusera på faktiska utsläppsminskningar. Frågan om att fasa ut fossila bränslen har varit en av de mest omstridda frågorna sedan Parisavtalet. Oljeländer som Saudiarabien fortsätter att blockera beslut. USA, världens största oljeproducent, deltar inte i Parisavtalets klimatsamarbete efter Trumps beslut att lämna avtalet.

I frustration över fossilnationernas motstånd startade en grupp länder förra året en separat process i Brasilien för att driva på utfasningen. Där kan framsteg ske, men några skarpa utfästelser i de ordinarie förhandlingarna väntas inte.

Krav på ersättning för klimatförluster väntas också bli en central fråga. Nepal, som nyligen drabbades av en katastrofal störtflod, blir första land att få pengar från den nya FN-fonden för klimatrelaterade skador och förluster. Fonden inrättades efter hårda förhandlingar och är tänkt att ge snabb hjälp efter klimatkatastrofer, men finansieringen är ännu liten i förhållande till behoven. Fler hårt drabbade länder väntas ställa krav på ökade bidrag till fonden och till andra klimatfonder för sårbara stater.

Det finns dock ljuspunkter. Även om fossilutsläppen slår rekord har prognoserna för uppvärmningen förbättrats. När Parisavtalet slöts pekade de mot 3–4 graders uppvärmning. Nu ligger prognosen på cirka 2,8 grader, enligt UNEP. En viktig förklaring är den snabba utvecklingen inom förnybar energi. Sol- och vindkraft är i dag billigare än nya fossilbaserade kraftverk i de flesta länder. Utbyggnaden har inte ersatt fossila bränslen men bromsat tillväxttakten. Världen går fortfarande mot en katastrof, men kursen går att ändra.