Experten varnar: Störst hot mot USA-Iran-avtalet kommer inifrån

USA och Iran står inför en kritisk tvåmånadersperiod av förhandlingar som kan leda till ett slutgiltigt avtal baserat på ett tidigare samförståndsavtal. Men även innan förhandlingarna kommit igång på allvar pekar den svenske USA-experten Jan Hallenberg på en betydande risk som hotar hela processen.

Enligt Hallenberg är det största omedelbara hotet mot ett eventuellt avtal inte yttre faktorer eller internationella komplikationer, utan snarare inhemsk politisk turbulens i USA. Han identifierar vad han kallar ”Punkt 1” som den mest kritiska risken i nuläget.

”Det är vad jag kan bedöma det största omedelbara hotet mot avtalet,” konstaterar Jan Hallenberg, vars expertis på amerikansk politik och utrikespolitik gör hans varning särskilt betydelsefull.

Bakgrunden till de aktuella förhandlingarna är komplex. Relationerna mellan USA och Iran har varit ansträngda i decennier, med kärnvapenfrågan som en central konfliktpunkt. Det tidigare kända kärnvapenöverenskommelsen, Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA), som undertecknades 2015 under president Barack Obamas administration, syftade till att begränsa Irans kärnvapenprogram i utbyte mot lättnader i de internationella ekonomiska sanktionerna.

När Donald Trump blev president 2018 drog USA sig dock ensidigt ur avtalet, vilket ledde till en kraftig upptrappning av spänningarna mellan länderna. Trump införde dessutom omfattande nya sanktioner mot Iran, vilket fick allvarliga konsekvenser för landets ekonomi och ledde till att Iran stegvis började bryta mot begränsningarna i det ursprungliga avtalet.

Nu, under en ny amerikansk administration, verkar det finnas en vilja att återuppta någon form av diplomatiskt samarbete. Samförståndsavtalet som Hallenberg refererar till utgör grunden för de kommande två månadernas intensiva förhandlingar. Målet är att nå ett mer permanent och heltäckande avtal som både Washington och Teheran kan acceptera.

Men utmaningarna är många. I USA råder djup politisk splittring kring hur man ska förhålla sig till Iran. Republikanska politiker har historiskt varit kritiska till förhandlingar med regimen i Teheran och har konsekvent motsatt sig lättnader i sanktionerna. Även inom det demokratiska partiet finns olika uppfattningar om hur långtgående ett eventuellt avtal bör vara.

Timing är också en känslig faktor. Med amerikanska presidentval på horisonten och Donald Trump som en potentiell kandidat tillkommer ytterligare osäkerhet. Trump har tidigare varit mycket kritisk till kärnvapenöverenskommelsen och kallade den för ”det sämsta avtalet någonsin”. Om han skulle återvända till Vita huset finns risk att ett eventuellt nytt avtal återigen skulle rivas upp.

För Iran är situationen lika komplicerad. Landets ekonomi har lidit enormt under de amerikanska sanktionerna, med hög inflation och valutaförfall som följd. Ett nytt avtal som leder till upphävande av sanktioner skulle kunna ge välbehövlig ekonomisk lättnad. Samtidigt finns starka politiska krafter inom Iran som är skeptiska till förhandlingar med USA och som betraktar varje överenskommelse som en förlust av suveränitet.

Den internationella gemenskapen följer utvecklingen med stort intresse. Europeiska länder, särskilt de som var med och förhandlade fram det ursprungliga JCPOA-avtalet, har ett starkt intresse av att se en diplomatisk lösning på konflikten. Även länder i Mellanöstern, såsom Saudiarabien och Israel, övervakar situationen noga då ett eventuellt avtal skulle påverka den regionala maktbalansen.

De kommande två månaderna blir därmed avgörande. Förhandlarna måste navigera genom ett minerat fält av politiska intressen, säkerhetsfrågor och ekonomiska överväganden. Jan Hallenbergs varning om det interna amerikanska hotet mot avtalet understryker hur känslig situationen är och hur lätt hela processen kan spåra ur.

Frågan är nu om diplomaterna på båda sidor har viljan och förmågan att nå ett avtal som kan överleva de politiska vändningarna i Washington och motståndet från olika håll.