Strid i Bryssel om EU:s klimatpolitik – flera länder vill tillåta mer utsläpp

Europa går in i ännu en vinter med skenande energipriser. Krigen i Mellanöstern och Ukraina har pressat upp priserna på kontinenten till nivåer som tär på hushållens ekonomi, statskassor och företagens marginaler. Särskilt utsatta är energikrävande branscher som stål, kemi, cement och gödseltillverkning, där höga el- och gaspriser direkt slår mot lönsamheten.

I Bryssel har debatten nu riktats mot EU:s klimatpolitik – och framför allt mot utsläppshandelssystemet ETS. Systemet, som infördes 2005 och är EU:s viktigaste verktyg i klimatomställningen, bygger på principen att förorenaren betalar. Företag måste köpa utsläppsrätter för att släppa ut koldioxid, och det totala antalet rätter minskas successivt. Priset på utsläppsrätter har dessutom stigit kraftigt de senaste åren, från runt 25 euro per ton 2020 till periodvis över 100 euro.

Italiens premiärminister Giorgia Meloni var tydlig inför toppmötet i Bryssel i veckan. ”ETS driver upp priserna på konstgjord väg och skadar våra tillverkningsföretag”, sade hon. Tillsammans med Polen, Ungern, Slovakien och Tjeckien vill Italien inte bara urvattna det nuvarande systemet. Gruppen vill även skjuta upp ETS2, den nya handeln med utsläppsrätter som från 2028 ska omfatta transporter och byggnader, på framtiden. Det är en politiskt känslig fråga, eftersom den utvidgade handeln i praktiken skulle innebära högre kostnader för hushållens uppvärmning och drivmedel – något som redan väckt protester i flera länder.

Mot den gruppen står en annan, ledd av Sverige. EU-minister Jessica Rosencrantz (M) avvisar kopplingen mellan ETS och de höga energipriserna.

– Flera länder vill göra kopplingen mellan ETS och de höga energipriserna. Vi menar tvärtom att det är vårt beroende av fossila bränslen från Ryssland och Mellanöstern som är den stora orsaken till de höga priserna, säger hon till DN.

Sverige står inte ensamt. Danmark, Finland, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Spanien intar samma linje. Rosencrantz framhåller också att svenska företag som investerat tidigt i omställningen behöver förutsägbarhet.

– Det är också viktigt för våra svenska företag som varit tidigt ute i omställningen. De behöver förutsägbarhet och ska inte straffas för att de ställt om.

Bakgrunden är att Sverige byggt upp en ledande position inom grön industri. Satsningar som SSAB:s och LKAB:s planer på fossilfri stålproduktion i Norrbotten, H2 Green Steel i Boden och Northvolts batterifabriker bygger på stora investeringar i teknik med låga utsläpp. För dessa företag är ETS inte ett hot – tvärtom. Ett urvattnat system skulle minska värdet av deras klimatinvesteringar och ge smutsigare konkurrenter i andra länder en fördel.

Förhandlingarna mellan EU-ledarna var stundtals häftiga. De pågick så länge att Europeiska rådets ordförande António Costa tvingades ställa in en planerad presskonferens under torsdagsnatten. Flera ledare ville enligt uppgifter skriva om texterna direkt vid förhandlingsbordet.

– Vi var fler länder som gick till motattack och vann striden. Men det kommer fortsatt att vara en stridsfråga under hösten, säger Rosencrantz.

Bakom den öppna konflikten ligger en bredare ekonomisk oro. EU:s industri pressas från flera håll. USA lockar till sig investeringar med generösa subventioner genom Inflation Reduction Act, medan Kina ökat sin export av allt från elbilar till stål med statsstöd. Samtidigt har Rysslands invasion av Ukraina skapat en energikris som fått europeiska företag att flytta produktion eller minska kapaciteten. Enligt branschorganisationer överväger flera företag inom stål- och kemiindustrin att flytta verksamhet till länder med lägre energipriser.

Under hösten väntar EU-kommissionens översyn av ETS-systemet, och frågan kommer därmed återigen högt upp på dagordningen. Svensk regering har fått ett starkt mandat från riksdagens EU-nämnd att värna utsläppshandeln. Men med en rad medlemsländer som vill riva upp nuvarande regler lär striden fortsätta – och utfallet kan bli avgörande för både Europas klimatpolitik och kontinentens konkurrenskraft.