Okonventionella styrena med M och S hissas och dissas av väljarna

Runt om i Sverige formas nu de styren som ska leda kommuner och regioner under de kommande fyra åren. På riksnivå framstår en gemensam regering mellan Moderaterna och Socialdemokraterna som utesluten, men lokalt är blocköverskridande samarbeten en etablerad företeelse. Flera av dessa konstellationer ställs nu inför väljarnas dom, och bilden är splittrad: en del samarbeten fortsätter, andra spricker.

I Strängnäs, statsminister Ulf Kristerssons hemkommun, väljer Moderaterna och Socialdemokraterna att fortsätta styra tillsammans. Det är ett samarbete som varat ända sedan valet 2014. Kommunstyrelsens ordförande Jacob Högfeldt (M) tolkar valresultatet som ett stöd för den linje partierna fört.

– Vår bild är att vi har fått ett fortsatt starkt stöd av väljarna. Inte för att man vill att vi ska göra något radikalt annat, utan för att vi ska ta hand om kommunen på det sätt som vi har gjort, säger han.

Moderaterna är starka i Strängnäs med nästan 32 procents väljarstöd. Högfeldt hade därför kunnat välja andra samarbetspartier, men han menar att alternativen inte hade kunnat axla ansvaret för helheten. Han lyfter fram skolan som ett exempel där snabba lösningar kan bli kostsamma om de inte vägs mot hela skolsystemet.

I Linköping går utvecklingen i stället i motsatt riktning. Där spricker M- och S-styret efter bara en mandatperiod. Niklas Borg (M), som lämnar posten som kommunalråd, säger att båda partierna varit nöjda med samarbetet men att väljarna inte belönade dem.

– Både vi och S har varit nöjda med styret den här perioden. Vi hade hoppats att vi skulle få belöning av Linköpingsborna, men så blev det inte, säger han.

Moderaterna tappade marginellt i kommunen medan Socialdemokraterna backade mer än partiet gjorde på riksplanet. Enligt Borg signalerade S efter valet att väljarna delvis straffat partiet för att det drivit för mycket högerpolitik. Därmed försvann förutsättningarna för fortsatt samarbete.

– Jag uppfattade det som att man ville ha en mycket mer vänsterorienterad politik och därmed fanns sämre förutsättningar för oss att komma överens, säger han.

Han nämner också att M och S inte längre skulle kunna driva igenom förslag på egen hand utan tvingas ta in ytterligare ett parti. Dessutom har den fråga som en gång svetsade samman partierna i Linköping – arbetet mot skjutningar, sprängningar och gängkriminalitet – tappat i aktualitet.

– Den frågan är inte lika dominerande längre. Då har vi inte något stort som svetsar oss samman, säger Niklas Borg.

Han stänger dock inte dörren för ett framtida samarbete med Socialdemokraterna om partierna kan komma överens om politiken.

Även på Gotland blir det skilsmässa mellan M och S. Meit Fohlin (S), ordförande för Region Gotland, pekar på Moderaternas byte av lokala företrädare som en viktig orsak.

– De nya är inte så rutinerade. Vi insåg att vi skulle få dra ett väldigt tungt lass själva, säger hon.

Nu styrs Region Gotland i stället av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Fohlin anser att de nya samarbetspartierna har starkare politiskt hantverk och en tydligare förankring i folkrörelser.

Frågan är vad väljarna säger om dessa okonventionella styren. Johan Wänström, forskare vid Linköpings universitet, har studerat valresultaten i kommuner där M och S ingått i olika konstellationer. Hans slutsats är att väljarna varken systematiskt belönar eller straffar blocköverskridande samarbeten. Utfallen varierar från kommun till kommun, precis som för andra styresformer.

– När väljarna bestämmer hur de lägger sina röster är det andra saker som avgör än formationen av partier, säger han.

En förklaring är att lokal politik är mer pragmatisk än nationell politik. Om skola och omsorg har fungerat och invånarna är nöjda med sina företrädare, spelar partikonstellationen mindre roll.

Wänströms studie omfattar 117 kommuner för Socialdemokraterna och 160 för Moderaterna i olika styresformer. Resultaten visar att skillnaderna är större inom grupperna än mellan dem.

Under förra mandatperioden styrde M och S tillsammans i drygt 60 av landets 290 kommuner. Efter årets val har flera samarbeten spruckit, men nya har också tillkommit. Enligt en sammanställning från Sveriges Radio finns S och M hittills med i drygt 50 styren. Många kommuner har ännu inte hunnit formera sig.