Var fjärde i utsatta områden känner tryck att rösta som familjen

Efter valet har anmälningar om misstänkt valfusk fortsatt att skapa rubriker. Så sent som i tisdags genomförde en specialenhet från polisen gryningsräder mot adresser i Borlänge med koppling till det misstänkta valfusket i orten.

Under valrörelsen uttalade flera ledande sverigedemokrater att muslimska väljare för första gången skulle kunna avgöra ett svenskt val. I rapporteringen om oegentligheter i samband med röstandet har blicken riktats mot etniska och religiösa minoriteter.

Ahmed Abdirahman, vd för Stiftelsen Järvaveckan och samhällsanalytiker, ser den stora uppmärksamheten som ett framsteg.

– Det är i grunden positivt att partierna äntligen ser dessa invånare som faktiska väljare att lyssna på, även om tonläget varit hårt och polariserat, säger han.

Stiftelsen Järvaveckan, som arrangerar den årliga Järvaveckan i Stockholm och arbetar för att stärka demokratin i marginaliserade områden, har tillsammans med opinionsinstitutet Indikator Opinion tagit fram en ny delrapport. Den undersöker frågor om sociala normer och påtryckningar i samband med valet – siffror som går rakt in i debatten om så kallade förortsröster.

Enligt undersökningen uppger 25,6 procent av de tillfrågade i polisens så kallade utsatta områden att det inte är accepterat att rösta på ett parti som vänner, familj eller släkt inte röstar på. Motsvarande siffra för resten av landet är 14,8 procent.

På frågan om de själva upplevt påtryckningar att rösta på ett visst parti eller en viss kandidat svarade 8,7 procent i utsatta områden ja. I övriga Sverige var andelen 4,1 procent.

Ingen av siffrorna bevisar dock valfusk, understryker Abdirahman.

– Det är viktigt att våra siffror hålls till det de faktiskt har undersökt. De visar att 4 procent i riket och 9 procent i socioekonomiskt utsatta områden har upplevt påtryckningar. Och att var fjärde i utsatta områden känner av normer kring att rösta som familjen. Men undersökningen är inte ett bevis på valfusk – det är myndigheternas sak att utreda eventuella brott, säger han.

Frågan om vad skillnaderna beror på vill Abdirahman inte spekulera i. Han konstaterar att undersökningen inte mäter orsakssamband, men att normer som inskränker individens fria val på sikt kan skada demokratin.

– Det viktigaste är att varje person ska kunna göra fria val, och samhället tar ansvar för att de förutsättningarna finns. Om det finns normer i bostadsområdet som gör det svårare att gå sin egen väg är det inte bra. På lång sikt kan det skada demokratin och begränsa individens frihet, säger han.

Enligt rapporten försvinner skillnaderna när fokus riktas mot unga väljare. I åldersgruppen 18–25 år uppger 8,9 procent av de boende i utsatta områden att de upplevt påtryckningar. Motsvarande siffra i övriga Sverige är 10,0 procent. Abdirahman påpekar dock att underlaget i gruppen är litet, vilket gör det svårt att dra säkra slutsatser.

Rapporten visar också på skillnader i hur öppna olika grupper är med sitt partival. Bland dem som identifierar sig med islam svarade 72,1 procent att det är accepterat att tala öppet om sitt partival. Motsvarande andel bland dem som identifierar sig med kristendom är 50,7 procent. Yngre personer och personer med utländsk bakgrund är överlag mer öppna med sitt partival än äldre svenskar, enligt Abdirahman.

Totalt har 1 643 personer boende i utsatta områden deltagit i undersökningen, tillsammans med 1 871 personer från övriga Sverige. Svarsfrekvensen bland de tillfrågade i utsatta områden är bara 15 procent, att jämföra med 49 procent i riket. Abdirahman är öppen med begränsningarna.

– I alla enkätundersökningar når man oftast de mest engagerade personerna. Det ligger i metodens natur. Vårt mål är att göra målgruppen och deras röster synliga och relevanta så att fler aktörer och myndigheter satsar resurser på kunskapsuppbyggnad, säger han.

Han betonar att undersökningen ändå ger en tydlig riktning och visar var utmaningarna och potentialen finns. För att fastställa exakta orsakssamband krävs dock större vetenskapliga studier framöver.

Rapporten kommer i ett känsligt läge. De senaste veckornas fokus på misstänkta oegentligheter har skapat en polariserad debatt där framför allt boende i utsatta områden pekats ut. Järvaveckans förhoppning är att statistiken ska bidra med kunskap i stället för skuldbeläggning.

– Det är viktigt att skapa kunskap och komma ifrån skuldbeläggning och polarisering, säger Abdirahman.