Nathan Shachar: Hån och utskällningar – så blev Trump en börda för Netanyahu

Donald Trumps senaste uttalanden om Israel och premiärminister Benjamin Netanyahus allt svagare position skapar politisk turbulens i Israel. Det som en gång var en stark allians mellan de två ledarna har förvandlats till en källa av förödmjukelse för Netanyahu, som nu attackeras både från oppositionen och från sina egna ministrar.

För några dagar sedan hävdade Trump att ”Israel existerar tack vare mig”. Uttalandet möttes omedelbart med hån från skämttecknare som illustrerade hur Israels statsgrundare David Ben-Gurion plockades bort ur läroböckerna och ersattes med Trumps bild. Det var ett uttalande som underströk den amerikanske presidentens benägenhet för överdrift, men det var bara början på en serie händelser som nu allvarligt hotar Netanyahus politiska framtid.

Samma kväll tog Netanyahu i med minst lika stor emfas. I ett tv-tal hävdade den israeliske premiärministern att det var tack vare hans resoluta agerande som Iran inte har kärnvapen i dag. Enligt Netanyahu själv hade han helt enkelt räddat livet på israelerna. Men dessa storslagna påståenden har inte räckt för att skydda honom från den kritikstorm som nu blåser.

Från alla håll hånas nu Netanyahu för att ha vikt sig för den amerikanske presidenten. Kritiken kommer inte bara från oppositionen utan även från hans egna ministrar och militära ledare. Situationen har blivit särskilt besvärlig efter händelserna den 7 juni, då Israel planerade en omfattande attack mot Iran efter ett iranskt angrepp.

Den planerade attacken skulle ha inneburit hundratals stridsflygplan, men Netanyahu blåste av operationen i sista stund. Orsaken var hans oro för hur Trump skulle reagera. Detta beslut har fått allvarliga konsekvenser inom den israeliska militären. Flygvapenschef Ofer Tischler skrev i ett internt meddelande att denna brist på kurage hade skadat Israels intressen.

Att bli utmålad som ett viljelöst redskap för Trump fick Netanyahu att reagera kraftfullt. Under tisdagens kabinettsmöte skällde han ut överbefälhavaren och hävdade att flygvapenschefens ord hade skadat Israels anseende. Men några timmar senare kom ytterligare en förödmjukelse från Trump själv, som sa: ”Jag tror att jag ska be Syrien att ta itu med Hizbollah i Libanon. De skulle göra ett bättre jobb än Israel.”

Under ett helt decennium har Trump varit Netanyahus främsta tillgång i internationell politik. Att nu behandlas på det här sättet sliter hårt på Netanyahus image och har lett till svåra taktiska misstag i hans hantering av situationen. De politiska konsekvenserna har inte låtit vänta på sig.

I en färsk popularitetsmätning från söndags har Netanyahus förre överbefälhavare Gadi Eizenkot, som nu leder ett nytt liberalt parti, gått om Netanyahu. Det är något som ingen gjort på år och dag, och det har utlöst ren panik bland Netanyahus valstrateger.

I ett försök att stoppa blödningen famlade valstratergerna efter något att attackera Eizenkot med. I brist på bättre angreppspunkt beslutade de sig för att göra narr av Eizenkots något trevande engelska. Ett videoklipp spreds där hans engelska ställdes mot Netanyahus flytande språkkunskaper.

Men greppet slog helt fel och riskerade att göra mer skada än nytta. Eizenkot, som kommer från en fattig marockansk invandrarfamilj, förklarade lugnt att han under sina år som överbefälhavare hade överlagt med amerikanska militärer och alltid gjort sig förstådd. Hans svar visade en värdighet som kontrasterade skarpt mot attacken.

Eizenkot utgör ett särskilt hot mot Netanyahu på grund av sin bakgrund och sin personliga historia. Hans son stupade i Gaza medan Netanyahus söner levde lyxliv utomlands – en kontrast som inte gått obemärkt förbi i israelisk opinion. Dessutom är Netanyahus Likud-parti traditionellt starkast just bland marockanska väljare, den grupp som Eizenkot själv tillhör.

Dessa väljare är knappast benägna att tycka sämre om Eizenkot när han hånas för sin enkla engelska. Tvärtom kan attacken komma att vinna honom sympati bland just den väljargrupp som Netanyahu är mest beroende av. Det gör situationen än mer problematisk för den israeliske premiärministern, som nu står inför sina svåraste politiska utmaningar på många år.