Michael Winiarski: Efter dramat i domstolen – svår väg framåt för Polen

Läget i Warszawa är på ytan lugnt efter helgens dramatiska händelser vid författningsdomstolen. Men den politiska kris som skakat Polen är långt ifrån över. President Karol Nawrockis beslut att ta sig in i domstolsbyggnaden förbi polisens avspärrningar har fördjupat den allvarligaste konflikten mellan regering och president på decennier.

Både Donald Tusks mittenregering och den konservativt nationalistiska oppositionen verkar ha överraskats av hur nära en våldsam konfrontation det var under natten till lördagen. Men få tror att Nawrocki inser att han gick för långt. Inte heller Tusk, som har kontroll över ordningsmakten, räknar med att oppositionen ska lugna ner sig. Frågan är snarare var nästa urladdning kommer.

Konflikten har bubblat sedan 2015, då Lag och rättvisa (PiS) tog över regeringsmakten och inledde en systematisk urholkning av rättsstaten. Domstolar och public service-medier fylldes med politiskt lojala personer. När Tusks liberala koalition vann parlamentsvalet 2023 var löftet att återupprätta domstolarnas oberoende. Men försöken saboterades först av president Andrzej Duda och därefter av Nawrocki, som vägrat att låta lagligt utnämnda domare sväras in i presidentpalatset. Nawrocki, som ser sig som försvarare av grundlagen, är fast besluten att låta PiS behålla sitt inflytande över rättsväsendet. Varken EU:s kritik eller domar från Europadomstolen i Strasbourg har ändrat hans hållning.

Det som upprör många polacker är inte bara själva maktkampen utan Nawrockis agerande. Att presidenten tar sig in i en domstolsbyggnad som en gatubuse passar illa med hans formellt ceremoniella roll. Polen är en parlamentarisk stat: den verkställande makten ligger hos regeringen, som utses av sejmens majoritet. Presidenten har dock vetorätt mot lagar och utnämningar, en konstruktion som ger honom betydligt större inflytande än vad som är brukligt i europeiska demokratier.

Vägen ut ur krisen är omtvistad. Högernationalisterna vill att författningsdomstolen även i fortsättningen ska domineras av ledamöter som tillsattes efter 2015, trots att de utsågs på partipolitiska grunder. Oberoende jurister har föreslagit en kompromiss: ändra författningen, börja om från noll och låta parlamentet utse en ny, politiskt neutral domstol. Tusks regering avvisar båda spåren och kräver att presidenten erkänner de domare som sejmen har utnämnt.

Tusk har valt en hård linje. I ett inlägg på plattformen X skriver han att en demokratisk rättsstat inte kan ge vika för våld, oavsett hur starka yttre krafter som stöder attacken. Anspelningen är riktad mot de ryska sajter som hejar på den nationalistiska oppositionen och gärna förstärker splittringen i Polen.

Insatserna är höga. Polen är EU:s femte folkrikaste medlemsland och spelar en nyckelroll i stödet till Ukraina och försvaret av Natos östra flank. En utdragen konstitutionell kris riskerar att försvaga landets position i Bryssel och skapa osäkerhet bland investerare. Den polska valutan zloty har tidigare reagerat känsligt på politisk turbulens, och ekonomin – en av Europas snabbast växande – kan få betala priset om konflikten fortsätter att eskalera.

Erfarenheterna från tidigare konfrontationer ger dock visst hopp. När Tusks regering i slutet av 2023, genom att tänja på lagreglerna, fick stopp på PiS kontroll över tv-kanalen TVP, byggde högeroppositionen en tältstad utanför tv-huset och demonstrerade i veckor. Så småningom falnade protesterna, särskilt när allmänheten kunde konstatera att public service inte längre var en megafon för ett enskilt parti.

Frågan är om samma mönster upprepas med författningsdomstolen. Mycket talar för att krisen fortsätter ett tag till, men att striden gradvis flyttas från gatan till rättssalar och regeringskanslier. Nawrocki har visat att han är beredd att gå långt, men Tusk har parlamentet och ordningsmakten på sin sida. I en utdragen maktkamp väger det tungt.