I Londons parker har ett ovanligt fenomen observerats den senaste tiden – gråekorrar har fångats på film när de gnager på färgglada elektroniska cigaretter som slängts i parkmiljöer. Fenomenet väcker frågor både om Storbritanniens avfallshantering och om de långsiktiga konsekvenserna av invasiva arter i brittisk natur.

Storbritannien kämpar sedan länge med utmaningar kring avfallshantering. I ett land med över 60 miljoner invånare ställs sopor fortfarande ut på gatan, och all återvinning slängs i samma behållare. Till skillnad från många andra europeiska länder finns inget pantsystem för tomburkar eller glasflaskor. Med jämna mellanrum rapporteras om illegala soptippar som vuxit fram på landsbygden och som hotar att förgifta lokala vattendrag.

Varje vecka kastas flera miljoner engångsvejpar i Storbritannien. Många hamnar i papperskorgar, men en betydande del hamnar på gatan, i rabatter och andra offentliga miljöer. Att ekorrar, lockade av de fruktiga dofter och smaker som vejparna avger, skulle upptäcka dessa produkter var bara en tidsfråga. Nu har dessa scener dokumenterats i Londons parker, där ekorrar setts med vejpar mellan tassarna.

Även om ingen lägger skulden på djuren själva, har händelserna väckt starka och blandade känslor. De ekorrar som observerats tillhör nämligen arten gråekorre, vars närvaro i Storbritannien har en komplicerad historia som speglar landets koloniala förflutna och intresse för exotiska arter.

Under det viktorianska England fanns ett utbrett intresse för djur och natur, särskilt för exotiska arter som fungerade som statussymboler. I slutet av 1800-talet började adelsmän och rika godsägare importera gråekorrar från Nordamerika för att pryda sina gods och privata parker. Det visade sig bli ett förödande beslut för den inhemska ekorrfaunan.

De grå amerikanska ekorrarna är dubbelt så stora som de inhemska röda ekorrarna med sina karakteristiska örontofsar. De visade sig ha en formidabel förmåga att anpassa sig till sitt nya habitat och förökade sig i rasande takt. Än värre var att de spred virus som de röda ekorrarna saknade immunförsvar mot. I dag klassificeras gråekorren som en invasiv art i Europa och är på väg att helt tränga ut de röda ekorrarna från Storbritannien.

Kampen för att rädda de röda ekorrarna engagerar höga kretsar. Kung Charles III har personligen bekostnat ett forskningsprojekt som undersöker möjligheten till massterilisering av invasiva gråekorrar. I maj besökte han myndigheten Animal Plant and Health Agency i York för att lära sig mer om olika metoder för att begränsa artens spridning.

Tills dess att sådana åtgärder blir verklighet dominerar gråekorrarna i Londons parker. De finns överallt och är allt annat än blyga. Britterna kallar dem för ”Marmite-djur”, efter det omstridda brittiska smörgåspålägget som man antingen älskar eller hatar – ljumna känslor är närmast omöjliga.

Många barn tycker att gråekorrarnas oräddhet är charmig. De äter gärna direkt ur handen och vissa låter sig till och med klappas. Andra menar att de är vulgära och rent av hotfulla, inte bara när de närmar sig i grupp vid picknicker utan även när de agerar ensamma.

En kvinna i Skottland berättade för BBC att hon under flera månader terroriserades av en enskild gnagare som tog sig in i hennes hus om natten, åt upp hennes hunds mat och bet sönder husgeråd till en kostnad motsvarande 380 000 kronor. I en walesisk ort låste invånare in sig i sina hus efter att en ekorre attackerat och bitit 18 personer. ”Psykopat” kallades djuret av lokalbefolkningen.

Skräpproblemet i Storbritannien har nu lagt ytterligare ett lager till den redan laddade ekorrdebatten. Trots att försäljning av engångsvejpar förbjöds 2025 fortsätter produkterna att slängas i stora mängder. När ekorrar gnager på dessa för den söta smakens skull får de i sig mikroplaster. Biologer varnar även för risken att djuren kan drabbas av nikotinförgiftning.

Fallen där djur nikotinförgiftas av vejpar blir allt fler, men hittills har det främst rört husdjur. Det finns ännu inga bevis för att gråekorrar förgiftats eller blivit beroende av nikotin, men i sociala medier bubblar kommentarerna av skadeglädje. Låt de invasiva djuren röka sig till döds, skriver vissa.

Situationen illustrerar hur komplexa miljöproblem hänger samman – från bristfällig avfallshantering och invasiva arter till djurskydd och historiska beslut som fått oväntade konsekvenser hundra år senare.