EU har under den senaste tiden skärpt sin migrationspolitik markant genom att införa nya lagar och utöka verktygslådan för att hantera migration. Den högsta prioriteringen har lagts på frågan om hur fler personer som fått avslag på sina asylansökningar ska förmås att lämna unionen. Statistiken visar att i dag återvänder knappt en tredjedel av alla som fått avslag, vilket har skapat ett tryck på medlemsländerna att hitta mer effektiva lösningar.

För en vecka sedan fick det omdiskuterade förslaget om att inrätta så kallade återvändandehubbar i länder utanför EU grönt ljus. Detta beslut har väckt debatt, men flera medlemsländer anser att ännu mer kraftfulla åtgärder behövs för att förmå hemländerna att ta emot sina medborgare.

Sveriges regering har tagit en kontroversiell ståndpunkt genom att vilja kunna utvisa personer till Afghanistan, trots att talibanerna återigen sitter vid makten i landet. För att möjliggöra detta har den svenska regeringen drivit på inom EU-kretsen för att representanter för talibanregimen ska bjudas in till ett möte i Bryssel.

Enligt uppgifter från Dagens Nyheters källor planeras mötet att äga rum redan i dag, måndag, och kommer att organiseras i regi av EU-kommissionen. Detta sammanträffande utgör ett första steg i att försöka etablera en dialog kring återvändande av afghanska medborgare som dömts för brott i Sverige.

Migrationsminister Johan Forssell från Moderaterna bekräftar att Sverige varit pådrivande i arbetet med att hitta en lösning på problemet. Enligt ministern finns det i dag 200 afghanska medborgare enbart i Sverige som samtliga är dömda för brott och till utvisning, men där utvisningarna ligger nere.

De berörda personerna har dömts för allvarliga brott, inklusive grov våldtäkt, grovt narkotikabrott och stämpling till mord, enligt uppgifter från justitiedepartementet. Forssell understryker att även om antalet är relativt litet i förhållande till det totala antalet afghaner i Sverige, utgör denna grupp en betydande del av brottsstatistiken.

Forssell betonar vikten av att kunna verkställa utvisningarna av dessa brottslingar. Problemet är att de berörda personerna inte vill medverka och inte frivilligt reser hem. Detta har skapat ett behov av att hitta nya former för att kunna genomföra de beslutade utvisningarna.

Beslutet att bjuda in representanter för talibanregimen till Bryssel har dock väckt stark kritik från flera håll. Oppositionspolitiker och människorättsorganisationer har anklagat EU för att legitimera en extremistisk och totalitär regim genom denna inbjudan.

Demonstrationer ägde rum i Bryssel redan förra veckan där protestanter samlades med budskapet ”Stop the EU deal”. Bland demonstranterna fanns 36-åriga Samira, som själv har bakgrund i Afghanistan och kom för att protestera för kvinnors rättigheter.

Samira, som inte vill uppge sitt efternamn av säkerhetsskäl, uttrycker sin förtvivlan över situationen. Hon har själv en dotter och beskriver tanken på att behöva gifta bort henne som vidrig. Hon kan inte förstå hur man kan vilja ha några kontakter alls med talibanerna och anser att mötet legitimerar ett förtryckande styre.

Johan Forssell förklarar dock att mötet inte ska ses som en politisk legitimering av talibanregimen. Han poängterar att samtalen sker på teknisk nivå snarare än politisk, vilket innebär att han själv inte deltar utan skickar en representant från justitiedepartementet i Stockholm.

På agendan för mötet står främst praktiska frågor som rör exempelvis resehandlingar och landningstillstånd. Forssell understryker att regeringen inte har ändrat sin uppfattning om regimen i Afghanistan, som han beskriver som fruktansvärd på flera områden. Han och regeringen fördömer regimen på alla sätt de kan.

Samtidigt menar Forssell att man också måste se till brottsoffren i Sverige. Han lyfter fram kvinnan som blivit våldtagen eller mannen som blivit misshandlad, och anser att deras rättigheter måste vägas in i bedömningen.

När han får frågan om hur han kan förklara att Sverige, vars soldater tidigare slogs och dog i Afghanistan för att hålla talibanerna borta från makten, nu bjuder in dem för diplomatiska samtal, hänvisar Forssell till att diplomati också handlar om att kunna värna svenska intressen.

Han drar paralleller till andra länder med problematiska regimer som Sverige har relationer till. Sverige har ambassader både på Kuba och i Nordkorea, som han beskriver som två brutala kommunistiska diktaturer. Detta gör enligt Forssell inte Sverige eller Sveriges regering till kommunister.

Alla 27 EU-medlemsländer har fått en inbjudan till mötet, men hur många som faktiskt kommer att delta återstår att se. Frågan har skapat splittring inom unionen där olika länder väger säkerhetspolitiska intressen mot värderingar kring mänskliga rättigheter och demokrati.

Situationen belyser den svåra balansgången som europeiska länder står inför när det gäller migration och återvändande. Å ena sidan finns kravet på att kunna verkställa utvisningsbeslut och skydda samhället från brottslingar. Å andra sidan finns principiella frågor om vilka regimer man är beredd att förhandla med och vilka signaler det sänder internationellt.