Nathan Shachar: När oljan hotas tar Saudiarabien steget in i kriget

Spänningarna i Mellanöstern har trappats upp ytterligare sedan drönarattacker från irakiskt territorium riktats mot saudiska mål. Attackerna kommer i en redan spänd situation där Irans allierade i Jemen sedan en vecka tillbaka blockerar saudisk sjöfart i Röda havet, en åtgärd som genomförs på direkt begäran från Teheran.

Situationen har försatt Saudiarabien i ett allt mer ansträngt läge. Trots att landet tidigare kunnat kompensera för blockaden av Hormuzsundet genom att exportera olja via sin oljeledning till Rödahavskusten, fungerar inte längre denna lösning. Med både Hormuzsundet och Röda havet nu effektivt stängda för saudisk export står den saudiska ekonomin inför en kritisk situation. Landet är beroende av sin oljeexport på över sju miljoner fat per dag, vilket utgör själva grundvalen för den saudiska ekonomin.

Konflikten mellan Saudiarabien och Iran har en lång historia, men eskalerade kraftigt när kriget bröt ut den 28 februari. Iran skickade då svärmar av drönare mot saudiska mål. Saudiarabien besvarade attackerna, men hölls tillbaka i sitt svar. Detta var anmärkningsvärt med tanke på att de två länderna kort dessförinnan hade skrivit under ett vänskapsavtal. Den saudiska försiktigheten visade tydligt att kungariket var berett att uthärda betydande provokationer för att undvika en fullskalig militär konfrontation med Iran.

Bakom kulisserna har dock Saudiarabien fört en mer komplex diplomatisk linje. Landet samarbetar i det tysta med både Israel och USA och delar underrättelsematerial med dessa nationer, trots sina offentliga försök att upprätthålla bättre relationer med Iran.

För kronprins Mohammed bin Salman, Saudiarabiens faktiske härskare, skulle ett regimskifte i Teheran vara den ideala lösningen. Iran har i snart 50 år fört en aktiv propagandakampanj mot Saudiarabien och försökt uppmuntra landets shiitiska minoritet till uppror. Men både saudierna och de övriga oljeshejkdömena i regionen är försiktiga i sina diplomatiska manövrer. De inser att alltför nära band till USA under president Donald Trump innebär ett riskfyllt vågspel med oförutsägbara konsekvenser.

Den senaste tidens händelser har dock tvingat saudierna att överge sin försiktiga hållning. Med alla exportleder blockerade på Irans order och landets viktigaste näring – oljeexporten – effektivt paralyserad av Iran-ledda attacker, nådde tålamodet sin gräns. Kronprins bin Salman kunde inte längre acceptera situationen utan att riskera att framstå som svag. Det saudiska utrikesdepartementet i Riyadh har understrukit att de saudiska militära operationerna mot mål i Irak genomfördes i självförsvar, enligt definitionen i FN-stadgan.

Saudiarabien besitter utan tvekan betydande militära resurser. Landet har ett av världens största flygvapen och en årlig militärbudget på 80 miljarder dollar. I ett fullskaligt krig skulle Saudiarabien kunna tillfoga Iran omfattande skador. Men samtidigt är landet extremt sårbart för iranska motattacker, något som historien visar tydligt.

Den 14 september 2019 inträffade en händelse som fortfarande präglar det saudiska säkerhetstänkandet. Iranska projektiler lyckades slå ut hälften av den saudiska oljeproduktionen på bara några timmar. Även om reparationerna genomfördes imponerande snabbt, har traumat från attacken satt djupa spår i det saudiska minnet. Lika chockerande för saudierna var att president Donald Trump inte kom till deras undsättning, trots de nära band som USA traditionellt haft med kungariket.

Denna erfarenhet förklarar delvis varför Saudiarabien varit så försiktigt i sin hantering av konflikten med Iran. Osäkerheten kring amerikanskt stöd gör att saudierna måste göra egna strategiska bedömningar om när tålamodet är slut och när militära motåtgärder är nödvändiga. Den nuvarande situationen, med blockerade exportleder och upprepade drönarattacker, verkar ha nått den kritiska punkt där ytterligare passivitet inte längre är ett alternativ för den saudiska ledningen.